Direktlänk till inlägg 6 november 2013
Inte kunde väl jag tro för en vecka sedan att jag snart skulle planera begravning. För en vecka sedan kl 7.22 sov jag fortfarande en djup och skön sömn, ovetande om att livet skulle ändras om några timmar. Nu är jag vaken och sitter på tåget. Funderar på en vecka så olik alla andra. Så många tårar och så mycket förtvivlan. Men också så många kramar, så mycket värme och stöd från många fina människor. När det värsta händer blir tillvaron skarpare. Relationerna som räknas tydligare. Vännerna som bryr sig stiger fram. Det blir lättare att sortera bland viktigt och oviktigt. Lättare att se trots mörkret och smärtan. Blicken klarnar.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 |
13 | 14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 | 22 |
23 | 24 | |||
25 | 26 |
27 |
28 | 29 | 30 |
||||
|