Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir det nog Mera Glöd. Men vi fick mat och gemenskap, prat och lite tjat, sång och spel och julklappar. Alla var där, och till och med Terese och Tomas. Och julottan kom och förkylningen blommade ut. Men rösten höll och jag rös i hela kroppen när vi sjöng O Helga natt. Är djupt tacksam!

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har staplats på varandra. En hård och kall motvind. Decembers musikbrist blev till ett hål i mitt hjärta. Tomt och trist.
Nu siktar jag på 2017, nu önskar jag mig av tomten att livet ska ljusna på alla våra fronter. Det är dags att det vänder nu.

Glöd ligger lågt. Det är mycket annat som tar tid för många. Men idag var vi back to basic och sjöng på Ria Dorkas. En halvtimmes klassiska jullåtar till elpiano. Att sjunga är det bästa jag vet. Att sjunga jullåtar för de som verkligen lyssnar och blir berörda är en känsla som går på djupet. I O Helga natt började jag nästan gråta. Det gick rysningar genom hela kroppen. Det är en himmelsk touch i den låten som öppnar hjärtats innersta vrå. Att få ge den känslan till de som inget har var en stark och äkta glädje. Gick en tur i affärerna sen men det kändes bara tomt efter sången. Julen har inget att göra med kommers för mig, och det blir tydligare för varje år.