Alla inlägg under mars 2012

Av Annika Gelin - 31 mars 2012 22:29

 

Så går vi in i påskveckan. För mig är påsken överlägsen vinnare bland årets helger. Vårlätt, kravlös, färgstark och livsbejakande kommer den till oss som ett skimrande grönt påskägg fullt av godis. Påskliljorna lyser på bordet, påskriset är fullt av läppstiftsrosa, syrenlila, gräsgröna och blåbärsblå fjädrar. Jag är barnsligt förtjust i alla stora och vackra påskägg som finns att köpa och fylla med gotter. Hoppas att jag har överfört den förväntan till mina barn som jag själv känt när jag fått fylla mitt ägg och lagt det att titta på på bordet. Ibland har vi varit hemma på påsken men ofta har vi varit i fjällen. Under flera år firade vi i Trysil tillsammans med B:s morfar och mormor. Mysigt så in i bomben! Där lärde jag mig gilla den norska traditionen med Påskekrim. Att sitta framför brasan med sitt godisägg och en deckare i händerna - det är påskmys! Påsken är också något alldeles extra för mig eftersom det var på påskafton som jag träffade mannen i mitt liv. Tänk att det i år är 20 år sedan vi spanade in varandra på Renés.

Ofattbart att vi nu nästan delat sol och regn halva livet! Det måste firas! En glad och kärleksfull påsk ösnkar jag er alla!

ANNONS
Av Annika Gelin - 31 mars 2012 22:14

 

Det är barnen som sätter färg på livet. De är själva guldkanten på vardag och helg, de är russinet i kakan.

En liten påskakärring kan göra en hel påsk - och utan henne och andra barn så blir det liksom inget liv.

Jag har en arbetskamrat som alltid brukar påminna mig om att ta vara på nuet, fånga dagen med barnen.

Han har noggrannt betonat det varje gång ämnet kommer på tal. Och nu min själ när mina barn börjar bli stora förstår jag faktiskt vad han menar. Det börjar skava av ångest inuti ibland när jag ser hur fort tiden har rasat iväg. De där dagarna när man snubblade och svor över lego och leksaksbilar i floder finns inte längre. De är ett minne blott. Jag börjar så sakta inse att dagarna med barnen inte är oändliga. Därför gäller det att ta vara på varje minut. Inte låta någon endaste sekund gå förlorad, inte bråka i onödan. Och framför allt tala om för dem varje dag hur mycket jag älskar dem. Älskade ungar, ni är den största av gåvor! Mitt hjärta sprängs när jag tänker på er.   

ANNONS
Av Annika Gelin - 31 mars 2012 14:55

 

Emellanåt kommer det dagar när man är på topp. När livet bara känns grönt och skönt och alla människor längs vägen strålar som smörgula kabbelekor längs vägen. Så var det igår. Solen sken utomhus och inombords, arbetet gick som en dans, jag bara njöt av tacksamhet över att få vara en av gänget på kliniken. Vi firade Håkan som disputerat, sjöng en sång och åt god mat. Slutade tidigt, hämtade dottern som var överlycklig för sitt påsklov, åkte till mormor och morfar för en hastigt på kommen fika. Så mysigt! Sen hem och skjutsa ivriga fotbollskillar till träning, storhandla och fixa. Hög puls men glatt humör. Hämta fotbollskillar, hem och packa upp varor.

Och sen över till grannen - den fantastiska Maria Forsman som bjöd på tjejmiddag med halva Glödgänget.

Så gott och trevligt och roligt! Skratta är motion för själen - och då fick vi ett rejält träningspass igår!

Är så tacksam idag för all energi jag fick från alla goa människor igår, tack alla för att just ni finns och är kabbelekor i min vägkant!

Av Annika Gelin - 29 mars 2012 08:14

 

Fördelar

Man upptäcker att man har en kropp när man varit i knoppen en hel dags skrivande!

Man får empati för hur gatans blöta katter känner sig!

Man får aptit på livet - och ännu mer på maten!

Man fyndar vårens första vitsippor i skogskanten - och drar in den fräscha doften av späd vår!

Man njuter av hur mascaran rinner under svettdropparna och känner hur befriande det känns!

Man blir som ett barn och hoppar i vattenpölarna!

Man släpper loss i tanken och vips så fylls hjärnan av en uppsjö nya idéer!

Kroppen och knoppen slappnar av efteråt


Nackdelar

Kan inte hitta några


Av Annika Gelin - 28 mars 2012 21:23

 
I det här samhället som belönar och hyllar presterare är det inte speciellt effektivt att känna efter.

Är man en känslomänniska kan det bli jobbigt ibland. När livet kommer emellan och hjärnan fylls av tankar som inte är jobbrelaterade. Tur då att jag är en fena på att stänga av, det går åt. Men i längden är det inte särskilt välgörande för den stackars kroppen som blir rastlös och okoncentrerad. I söndags fick jag hjälp att släppa på trycket. Självaste Tommy Körberg var i stan och jag hade lyckan att vara där han befann sig. Genom sin underbara röst lyckas han trycka på rätt knappar - och jag bara grät. Tre gånger under loppet av några timmar. Det sa bara "poff" inuti och något spänt och hårt lossnade och fördämningen brast. Det var så skönt, det kändes som att komma ut efter ett vårregn. Ni vet när luften är fylld av syre och allting är friskt igen. Så lätt att andas. Nu tar vi nya tag!

Av Annika Gelin - 27 mars 2012 22:24

 

Det är vår nu, mycket fotboll nu! I vår familj är fotboll något lika basic som mjölken i kylen.

Dottern spelade match i lördags, hon var så nöjd eftersom hon som hon sa "hade grannsamverkan" och gjorde en assist till granntjejen som fick till ett mål. Sonen är hennes egen coach, han lägger ner själ och hjärta i att öva henne till precision. Själv andas han fotbolleftersom han går fotbollsprofil och tränar 4 - 5 dar i veckan och därutöver spelar match. Mannen och jag försöker hålla oss i form, vi skulle ut och löpa ikväll. Men efter att ha somnat i dotterns säng kändes det som ett omöjligt hinder att ladda om till jogging. Så det fick bli en cykeltur under stjärnklar marshimmel. Vilken ljummen kväll, ofattbart! Kvällen slutar med att mannen och grannen sitter och ser på match. Själv har jag kollat in ett klipp om vårdskandalen i Italien och förfasat mig över hur det finns så grymma människor. Behöver nu ta en kopp varm mjölk för att lugna nerverna och kanske läsa några sidor i Patrik Sjöbergs bok. Träffade författaren idag på jobbet så inspirationen rann till. Imorgon ser jag fram emot en hel skrivardag.

Av Annika Gelin - 26 mars 2012 22:25

 

Har landat efter en vanlig måndagsövning med Glödbrudarna. Jag har nog skrivit om det några gånger men åh vad jag älskar dessa kvinnor! De är totalt prestigelösa, fullkomligt galna, kärleksfulla och alldeles hämningslösa.

Att umgås med dessa bruttor är att leva fullt ut, bada i champagne och samtidigt bli lugn som en filbunke.

I kväll finslipade vi danserna till den kommande Stockholmsspelningen - och samtalet gled mellan högt och lågt, mellan allvar och oseriöst. Denna gång handlade det om en toaborste när vi skrattade som bäst - men jag tänker inte gå in på några detaljer. Vet bara att energinivån åter är på plus - och jag kommer att somna lycklig och tacksam. Glöd för livet! 

Av Annika Gelin - 25 mars 2012 11:19

Söndag och solen skiner från en klarblå himmel. En dag att vila på för en del, en stressande kombination för andra. Vi lever i en tid då hjulen snurrar fortare, klockan och kalendern är centrala verktyg. Allt ska hinnas, pusslas, fixas till. Tänk om vi skulle missa något, det vore ju fruktansvärt. Men har du tänkt på att när det snurrar på som snabbast är det lätt att stänga av känslorna. Ganska lätt att glömma bort att leva. Hur ser det ut i ditt liv?

Hur har du det med balansen? För många år sedan lyssnade jag på en mycket klok människa som hette Lena Nevander Friström. Hon föreläste utifrån sin egen bok "Arbetsnarkomani och behovet av balans". Hon ritade upp tre cirklar - arbete - familj - egen tid. Balansen emellan cirklarna var viktig för harmonin i livet - att de var ungefär lika stora. Bilden satte sig i min hjärna, och jag tänker mycket på hur den föreläsningen har påverkat mig och min familj. Lena finns inte med oss idag, hon dog av cancer för ett antal år sedan men hennes livsglädje inspirerade mi och gör så än idag. Jag känner många kvinnor som lever mest i familjecirkeln och som inte unnar sig någin tid för sig själva. Tänker på flygvärdinnornas information om hur man ska göra om syret tar slut i planet - sätt masken på dig själv först och sedan kan du hjälpa andra. Är det inte så att vi måste se till att fylla på vår egen energi innan vi kan ge till andra? Jag känner också många - och främst män - som lever mest i arbetscirkeln. Hur mår de en dag när de vaknar upp och ser att "nån dag" som jag skulle hälsa på barnen i skolan eller göra den där utflykten med mina föräldrar - inte längre finns kvar?

Jag skulle önska att vi alla sänkte kraven - på oss själva och tänkte mer på att "alla dessa dagar som kom och gick" faktiskt är livet. Solen skiner ute. Människa, du som springer så snabbt - varöfr har du så bråttom? Sätt dig ner en stund och njut. Livet finns inte på TV Play - det är direktsändning! 

Presentation


Annikas brygga - en skön plats i tillvaron. Där jag lutar mig tillbaka med utsikt över livet och funderar. Över stort och smått som händer. Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26 27 28 29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Annikas brygga med Blogkeen
Följ Annikas brygga med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se