En kram. Ett telefonsamtal. Ett sms. En blomma. Omtöcknade av sorg upptäcker vi våra vänner. Ni är många. Plötsligt står ni där, klappar på oss eller utbrister i ett från hjärtat " fy faan!" Det är inte enkelt för alla att närma sig de som gråter. Den egna ångesten kanske väcks kring döden. Eller så är man rädd för att göra fel, säga fel. Men ni är många som visar oss er kärlek- och ni ska veta HUR mycket det betyder för oss som vandrar i kaos. I novembermörkret lyser ni upp vår smala stig. I novemberkylan sveper ni in oss i hjärtevärme. Tack alla.