Det pågår ett väldskrig i mina celler. Den största sorgen och den starka livsviljan kämpar. Jag avskyr mitt tillstånd, min matta och kraftlösa kropp. Vill inte vakna varje dag insvept i grått och svart, vart tog alla färger vägen? Men jag vet att den enda vägen är igenom gråt och fysisk smärta. Kanske måste jag nå botten för att stiga uppåt och då har jag snuddat där nu. Låt mig få kraft att klättra uppåt, låt mig få ana ljuset däruppe.

Skulle klippa mig idag. Såg fram emot en skön stund med en kopp kaffe och lite tidningar med lättsamt innehåll. Det blev avkopplande och tidningarna var verkligen en kontrast kan jag säga. Man baxnar över hur olika perspektiv vi har i tillvaron. Värt att dra på munnen!

Han har varit en av mina favoriter i alla tider. Hans låtar går rätt in i mitt hjärta. Vemodet, romantiken, lust och längtan. I söndags satt jag mitt framför honom och lät tonerna skölja över mig. Det var som en skön inre dusch för min sorgsna själ. Jag njöt. Tack för musiken, Niklas Strömstedt!