Alla inlägg under november 2011

Av Annika Gelin - 27 november 2011 17:15

 

Det är första Advent. En tid av förväntan. Men inte längtar jag till svettiga köpruscher i överfulla köpcentrum. Svettiga människoskaror på jakt efter fler prylar. Nej. Så långt bort från det moderna templet vill jag vara.

Jag längtar efter något annat. Det är den stilla lyckan jag söker. En plötslig varm känsla fyller mig. När dottern lutar sig mot mig i soffan på morgonen. Vi har tänt ljus och myser, en stund utan ord. När sonen kommer och vill prata.

Dela med sig av sin nyfunna tonårsvärld, av det han vill ha sagt. När jag går i skogen och samlar lite lingonris till krukan. Det är mitt bästa pynt, det skönaste. Så stilla och tyst ibland granarna, här finns bara tystnaden och jag.

När vi sitter runt bordet och häller upp rykande glögg i muggarna, barne stojar och leker, brasan sprakar i bakgrunden. Vi har känt varann så länge, vi är vänner för livet och det spelar ingen roll vilken dagsformen är. Vi låter varandra bara vara just där. Eller i klangen från den gamla julsången, tonerna fyller rummet, jag sjunger och ler, ser på mina Glödande systrar att de känner precis som jag. Att den julröda känslan plötsligt kom!

ANNONS
Av Annika Gelin - 25 november 2011 17:29

 

Det är nåt fel på vädret. Det kan vi ha åsikter om - men inte göra så mycket åt. Utanför dörren blommar rosorna som aldrig förr även om jag hellre hade sett gnistrande buskar och dansande snöflingor. Så dumt att lägga energi på sånt man ändå inte kan påverka. En klok och omtänksam vän till mig påminde mig om detta häromdagen. Så mycket bättre att glädjas åt de vackra rosorna i min trädgård och åt vännerna som finns där intill. De gör livet värt att leva!

ANNONS
Av Annika Gelin - 25 november 2011 17:08

 

Nu vandrar vi i mörkrets månad. Vet att det är många med mig som tycker att denna tid tar på kraften.

En av mina kompisar har flyttat till solen nyss. Hennes längtan till ljuset kanske blev för stark.

Själv har jag inte haft några problem med november på senare år. Kan finna en skönhet i alla årstider, det kanske låter klyschigt men det är faktiskt så. Men om man redan är trött blir man förstås inte piggare. Alla mina ledsna tankar bäddade för ett virus. Häromdagen slog det till och systemet var förkylt. Efter en rörig vecka som slutade med att en av våra vänner blev allvarligt sjuk bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen idag. Livet är för skört för att lekas med. Underbart skönt att ligga och slumra med adventsstjärnan strålande i fönstret. Vinden ven utanför och tankarna var ljusa. Jag behövde tystnaden och stillheten.

Av Annika Gelin - 23 november 2011 16:51

 

Vi har alla våra vänner. I deras sällskap rinner energin till och vi kan vara oss själva. Här ser ni en av mina inspiratörer. Hon finns nära mig på alla sätt och vi glöder bra tillsammans. Imorgon Maria, får vi påfyllning igen!  

Av Annika Gelin - 21 november 2011 17:35

Har funderat på varför bloggen blivit så viktig för mig. Jag får nya idéer till vad jag vill skriva om mest hela tiden., särskilt när jag är ute och springer eller åker bil för då måste jag ju fokusera på något särskilt.

Bloggen är en ventil för mig där jag kan öppna upp och säga saker som kanske inte ryms i vardagens möten.

Vi springer så fort vi människor 2011 att de långa, sköna samtalen där man hinner känna av en människa på allvar känns utrotningshotade. Behöver K-märkas. Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig för att må bra - och när jag märker att människor blir inspirerade så blir mitt behov ännu starkare. Om jag får önska något med mitt liv så är det att få beröra och lämna avtryck. Sången och skrivandet är mina verktyg.  
Bloggen är ett fönster till mitt liv. Jag vill öppna upp, lufta det som känns viktigt för dagen. Om det är något som vi människor mår bra av så är det väl att kunna spegla sig i varandra. KÄnna igen. Nicka och tänka - jag är inte ensam.

Livet 2011 - det underbara, komplicerade, sköra livet är en resa vi inte ska behöva göra ensamma. Så resonerar jag. Kärlek. Sorg. Hat. Rädsla. Förundran. Osäkerhet. LÄngtan. Så många känslor och så många som delar dem.
Det värsta jag vet är kallprat. Det är så ointressant.

- Hur är det?

- Jotack bra, det rullar på.
När det under isberget döljer sig en hel värld av upplevelser och tankar att dela. Om man bara vågar. Ger tid.

Därför ger jag tid till bloggen. Delar ut smakprov av mitt liv. Min lust och olust. Välkommen!

    

Av Annika Gelin - 20 november 2011 19:12

När vädret är i olag får vi göra vad vi kan för att invänta snötäcket. Vi sopade bort löven på isplanen idag för att vara beredda när det är kallt. För nästa helg är det ju Advent - och då vill vi ju ha minusgrader. Drömmenär ju singlande snöflingor över Glödande tjejer som ska stå på stan och sjunga - men det vågar vi kanske bara hoppas på?

I väntan på stämningen får vi göra som fåglarna. Simma lugnt, samlas och kura in vintern. När kommer den?    

Av Annika Gelin - 19 november 2011 23:19

 

Ska avslöja en sak. Jag har en bok där jag klistrar in bilder och text på hur jag vill att mitt liv ska gestalta sig, vilka drömmar jag har. För jag tror benhårt på tankens outsägliga kraft liksom att hjärnan behöver matas med bilder för att sända ut rätt energi. Det du sänder ut till universum får du tillbaka liksom. För två år sen klistrade jag in bilder och skrev om en Glödande show där vi fick vara de artister vi älskar.

Igår klistrade jag in en bild på framsidan av mitt bokmanus. Det manus som legat ett tag sedan sist jag skickade in det till ett knippe förlag. Har inte känt det som om tiden är mogen. Men nu är den det! Nu ska den ut!

Är så glad och tacksam för min hjärna. Att den fungerar. När man låter den vila någon dag så poppar det upp nya idéer. Ja, det fungerar så, precis som jag skrivit om både i jobbet och privat. Vila är vad hjärnan behöver. Ladda upp. Då svarar den. Så lätt att glömma i vårt prestationsfixerade tidevarv. Vila är sexigt, vila rules!


Av Annika Gelin - 19 november 2011 18:14

Ibland ser man den där perfekta scenen framför sig. När livet är som på film, människorna vackra, ledmotivet får det att tåras, allt stämmer, allt är så lyckat och bra. Som häromdagen när sonen och jag skulle ha en sen eftermiddag på stan. Ta igen förlorad tid. Komma närmare varann. Som vi sett fram emot dessa dyrbara minuter! Han skulle få ha mig för sig själv - och jag skulle mysa med honom. Mor och son - get together time. Jomenvisst! Det började med att jag sprutade ner hans bästa jacka med diesel på macken efter att ha köat till den förbenade dieselpumpen i en halvtimme. Sen åkte vi varv efter varv på stan och letade parkering. Bilen luktade diesel och svordomar. Svetten rann inför jackan och jag kände mig splea huvudrollen i "Den sämsta av mödrar".

Nåväl. Sonen stod ut. Vi hittade en parkering till slut. När mamman, det vill säga jag, bett om ursäkt för fadäsen med jackan och förträngt svettodören kunde vi slappna av och ha mysigt. För det har vi - men lite för sällan.

Nästa gång tar vi cykeln!





Presentation


Annikas brygga - en skön plats i tillvaron. Där jag lutar mig tillbaka med utsikt över livet och funderar. Över stort och smått som händer. Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12
13
14 15 16 17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Annikas brygga med Blogkeen
Följ Annikas brygga med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se