Direktlänk till inlägg 20 maj 2014
På nytt har sjukdom kommit in i vårt liv. Den snällaste människa jag känner är drabbad. Så ohyggligt tungt och svårt att se och förstå. Jag försöker ge mitt stöd, men jag kämpar själv med sorgen och saknaden efter min pappa. Varför? Om vi bara kunde begripa. Men ingen förstår. Livets vägar är outgrundliga. Tiden går som tåget. Ingen vet när resan tar slut eller vem som kliver av vid nästa perrong. Det är synd om människorna!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | 11 | |||
12 | 13 | 14 | 15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 | 21 |
22 | 23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 | 30 |
31 | ||||
|