Direktlänk till inlägg 13 maj 2010
En gång i världen var jag en riktig löpare. En sån som springer flera gånger i veckan och som inte kunde vara utan det. Tidiga mornar, sena kvällar, benen bar mig hur långt som helst - och konditionen var på topp. Jag kände mig urstark.
Fortfarande är det känslan jag vill åt, att flyga fram i en vårskog full av dofter, kanske efter att vårregnet duschat luften full av syre. Blodet som pulserar genom kroppen, kinderna hettar. Jag gör det ibland - men alldeles för sällan. Kroppen är inte längre en 30-årings, benen ska nu bära en 40-taggare som älskar god mat och dryck och inte riktigt balanserar upp intaget. Fick ett ryck en marsmorgon efter att jag sett en bild på en kvinna i sina bästa år som leende flög fram i spåret. Sprang innan jobbet och njöt av den plötsliga energin. Dagen efter var jag helt matt.
Nu har jag insett att det är konditionen som behöver byggas på. Jag har fortfarande löpsuget kvar, men ska hjälpa kroppen på traven, inte stjälpa den.
Men minnena av Broloppet och Göteborgsvarvet sitter alltid på näthinnan och gör att längtan efter den urstarka 30-årskroppen skaver lite grann.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | ||||||||
3 |
4 |
5 | 6 |
7 |
8 | 9 | |||
10 |
11 | 12 |
13 | 14 |
15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | 23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|