Visst var det en hisnande final i lördags! Jämnt startfält, bred underhållning - och rätt låt vann!

Hisnande minilycka igår när jag hittade de första blåsipporna. Och en jädrigt trevlig middag hos modern och fadren  blev det!

Söndagens hisnande glädje var första cykelturen med dottern. Äntligen vågar hon, äntligen har vi vunnit tillsammans över de inre spökena. Som vi kämpat och lirkat och övertalat. Till sist gjorde jag som de bett oss och ritade en bildserie om cykling. Tror att det hjälpte henne att förstå hur lycklig hon skulle bli när hon nådde målet.

Helt enkelt hisnande stolt över henne! 

  
Läste ett jättefint blogginlägg på Anna Dubergs blogg imorse om den stora kärleken till hennes tre systrar och blev direkt inspirerad att skriva utifrån mitt systerpespektiv. Om Anna och hennes tre systrar har träning som en av sina gemensamma nämnare, så har jag och mina syrror sången och musiken. Under det senaste året har vi gjort det roligaste man kan tänka sig tillsammans - att sätta upp en show. Jag har fått se Lena förvandlas till en rivig Nancy Sinatra och Åsa ta plats på scenen som en innerlig och öm Monica Z och en förbannad och mycket färgstark Aretha Franklin. Underbart! Men, det ska ni veta! Jag älskar mina systrar precis som de är - och är tacksam för att jag får vara en av dessa tre i syskonskaran. Det går inte en dag utan att jag tänker på dem, jag vill höra ifrån dem ofta och i tider när vi inte ses är det tomt och tyst. Systrar är som olika blommor från samma trädgård. Skulle inte vilja leva utan dem, vi vet en hel del om varandra och har kanske olika åsikter ibland. Men kärleken är stor och stark.

Lär gärna känna dem på deras bloggar - Lena på happygunhild.se och Åsapå asagasa.blogg.se

asagasa.blogg.se 

Kan inte låta bli att dagens toppnyhet i medierna är sorglig. Paret Reinfeldt separerar - dessa tre tråkiga ord basunerades ut imorse. Tycker synd om statsministern och hans fru. Så sorligt i sig när kärleken spricker, ner en familj splittras - och så oerhört jobbigt och hemskt det måste vara att göra detta inför öppen ridå.

Alla relationer kräver tid och arbete. Kanske fanns inte tillräckligt med tid för dessa båda människor - och då kan saker och ting förändras. Kärleken är skör. Blommar och växer lika starkt som maskrosorna som tvingar asfalten att ge vika. Men så plötsligt en dag kanske det frodiga har vissnat. Man kan aldrig en relation för givet. Inte ens en topppolitikers.

Rosor som trotsar höstkylan. Som bara prunkade då i oktober fast minusgraderna var nära. De får mig att tänka på min farmor. Älskade Rut. Som stod där under äppleträden när jag kom cyklande på barndomens väg. Med några rabarber i näven och på väg till kastrullen. Det skulle bli saft. När hon hade fixat det hon plaberat i köket satte vi oss. Kaffepannan åkte på - och småkakorna åkte fram. Sen drack vi kaffe, hon lärde mig hur. Farmor fyllde den 10 oktober. Då brukade pappa plocka sommarens sista ros till henne.

Mormor fyllde den 4 september. Då blommande rönnbärsträden för fullt. Trädgården prunkade av ringblommor och sensommarens äpplen mognade. Vi satt i bersån och drack kokkaffe och krusbärsdricka. Mormor öppande paketet som alldeles säkert var något vinrött, hennes favoritfärg. Älskade Rutan, ja hon hette också så. Konstnär uti fingerspetsarna i lapptäcken precis så kreativ som farmnor var vid pianot. När jag tänker på er tjocknar halsen igen och ögonen fylls av tårar. Det är ju så svårt att begripa att ni är borta för alltid. Ni betydde och betyder så mycket för mig, ni har lärt mig så oändligt viktiga saker om en kvinnas liv. Om att få vara kreativ och vad det betyder för välmåendet. Om hur stor och svår kärleken till ens barn kan vara. Om vilken kraft det finns i naturen för den som ser den. Stjärnklara kvällar brukar jag gå ut i trädgården och blicka upp mot himlen. Jag vet att ni är med mig, ni finns i musiken och ni ger mig kraft. Det känns tryggt.

Det blev en lång kväll igår! Men så går tiden också alltid så fort i de glada Glödbruttornas sällskap.

Först tog årsmötet tre timmar, mycket som ska avhandlas. Sen tog det tid att laga trerätters. Jag var i efterrättslaget och kunde först få avnjuta en alldeles fantastiskt god ärtsoppa med champagne och en sparristallrik samt en doftande kycklinggryta med oliver, dragon, citron och rosmarin innan det blev min tur. Åsa och jag gjorde glace au four och bärtårta på mandelmassebotten. Sen drog vi igång karaoke. Många Whitneylåtar på repertoaren igår! Mycket snack, mycket garv och så plötsligt årets utmärkelser. Jodå, precis som det ska vara på galor. Årets benböj, årets bak - o-fram och årets diskus för att ta några fyndiga titlar. Årets bröst? Jodå, det var allt jag - eller kanske min alter ego Dolly som kammade hem detta fina pris. Undrar vart jag ska sätta upp det diplomet?

Vilken utmärkelse jag fick?

Åh, vilken krispig lördagsmorgon! Halva huset sover, halva huset är pigga och vakna. Jag sitter och lyssnar på en vårfågel som sjunger så glatt utanför fönstret. Dricker lite te ur den röda Annikamuggen som sonen letade på i julklapp. Ser på himlens ljusblå färg att det kommer att bli en vacker vårdag! Ser fram emot Glöds årsmöte i eftermiddag hos den alltid lika sprudlande Anna-Malin alias Tina. Ska bli så spännande att se vad vi bestämmer kring Glödåret 2012. Vi har några särskilda förfrågningar att ta ställning till  - och det känns hur bra som helst!

När mötet är klart blir det ombyte och Glödgala. Vi tänkte fira att vi gått iland med vår största satsning någonsin - Glödhett, tidernas sångerskor. Glitter och glamour och lite bubbel får det bli - och kanske att vi slår på TV:n i bakgrunden för att se hur resultatet i Andra Chansen blev. Men känner jag oss rätt så har vi inga problem med att fördriva kvällen. Ska nog ladda med en jogging, det var flera veckor sedan sist. Och jag vet att kvällen blir kaloritung! Ha en skön lördag alla vårfirare, önskar Annika