I det här samhället som belönar och hyllar presterare är det inte speciellt effektivt att känna efter.

Är man en känslomänniska kan det bli jobbigt ibland. När livet kommer emellan och hjärnan fylls av tankar som inte är jobbrelaterade. Tur då att jag är en fena på att stänga av, det går åt. Men i längden är det inte särskilt välgörande för den stackars kroppen som blir rastlös och okoncentrerad. I söndags fick jag hjälp att släppa på trycket. Självaste Tommy Körberg var i stan och jag hade lyckan att vara där han befann sig. Genom sin underbara röst lyckas han trycka på rätt knappar - och jag bara grät. Tre gånger under loppet av några timmar. Det sa bara "poff" inuti och något spänt och hårt lossnade och fördämningen brast. Det var så skönt, det kändes som att komma ut efter ett vårregn. Ni vet när luften är fylld av syre och allting är friskt igen. Så lätt att andas. Nu tar vi nya tag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...