Så går vi in i påskveckan. För mig är påsken överlägsen vinnare bland årets helger. Vårlätt, kravlös, färgstark och livsbejakande kommer den till oss som ett skimrande grönt påskägg fullt av godis. Påskliljorna lyser på bordet, påskriset är fullt av läppstiftsrosa, syrenlila, gräsgröna och blåbärsblå fjädrar. Jag är barnsligt förtjust i alla stora och vackra påskägg som finns att köpa och fylla med gotter. Hoppas att jag har överfört den förväntan till mina barn som jag själv känt när jag fått fylla mitt ägg och lagt det att titta på på bordet. Ibland har vi varit hemma på påsken men ofta har vi varit i fjällen. Under flera år firade vi i Trysil tillsammans med B:s morfar och mormor. Mysigt så in i bomben! Där lärde jag mig gilla den norska traditionen med Påskekrim. Att sitta framför brasan med sitt godisägg och en deckare i händerna - det är påskmys! Påsken är också något alldeles extra för mig eftersom det var på påskafton som jag träffade mannen i mitt liv. Tänk att det i år är 20 år sedan vi spanade in varandra på Renés.

Ofattbart att vi nu nästan delat sol och regn halva livet! Det måste firas! En glad och kärleksfull påsk ösnkar jag er alla!

Det är barnen som sätter färg på livet. De är själva guldkanten på vardag och helg, de är russinet i kakan.

En liten påskakärring kan göra en hel påsk - och utan henne och andra barn så blir det liksom inget liv.

Jag har en arbetskamrat som alltid brukar påminna mig om att ta vara på nuet, fånga dagen med barnen.

Han har noggrannt betonat det varje gång ämnet kommer på tal. Och nu min själ när mina barn börjar bli stora förstår jag faktiskt vad han menar. Det börjar skava av ångest inuti ibland när jag ser hur fort tiden har rasat iväg. De där dagarna när man snubblade och svor över lego och leksaksbilar i floder finns inte längre. De är ett minne blott. Jag börjar så sakta inse att dagarna med barnen inte är oändliga. Därför gäller det att ta vara på varje minut. Inte låta någon endaste sekund gå förlorad, inte bråka i onödan. Och framför allt tala om för dem varje dag hur mycket jag älskar dem. Älskade ungar, ni är den största av gåvor! Mitt hjärta sprängs när jag tänker på er.   

Emellanåt kommer det dagar när man är på topp. När livet bara känns grönt och skönt och alla människor längs vägen strålar som smörgula kabbelekor längs vägen. Så var det igår. Solen sken utomhus och inombords, arbetet gick som en dans, jag bara njöt av tacksamhet över att få vara en av gänget på kliniken. Vi firade Håkan som disputerat, sjöng en sång och åt god mat. Slutade tidigt, hämtade dottern som var överlycklig för sitt påsklov, åkte till mormor och morfar för en hastigt på kommen fika. Så mysigt! Sen hem och skjutsa ivriga fotbollskillar till träning, storhandla och fixa. Hög puls men glatt humör. Hämta fotbollskillar, hem och packa upp varor.

Och sen över till grannen - den fantastiska Maria Forsman som bjöd på tjejmiddag med halva Glödgänget.

Så gott och trevligt och roligt! Skratta är motion för själen - och då fick vi ett rejält träningspass igår!

Är så tacksam idag för all energi jag fick från alla goa människor igår, tack alla för att just ni finns och är kabbelekor i min vägkant!