Nu är våren här på riktigt! Idag kom den, värmen, och smekte oss alla som längtat över kinden, gjorde oss solvarma och livsglada igen! Åh, vad jag älskar den! Känslan av nytt liv, ny lust som den ger mig.

Inte ens dotterns påpekande i morse att jag fått så stora lår bryr jag mig om. Inte ett jota suktar jag över beachbilderna som arbetskamraten skickade från Mexico. Vad bryr jag mig om ifall fönstren är lite skitiga eller ej?

VÅREN är ju här - och väckte mig och grannarna från dvalan och mörkret och kylan. Jippiee!! 

Vårsolen strålade över oss alla som vaknade i Ersta imorse. Kände mig lockad av att besöka morgonens taizemässa i kyrkan intill hotellet. Ville plussa på en ny erfarenhet på mitt livs CV. Ok. Stillsam pianomusik, ett blandat gäng i kyrkbänkarna och mängder med röda ljus. Frid. Lugnet spred sig. Sjöng med i sångerna, rofyllt och fint.

Då ringer kyrkvaktmästarens telefon. En ljudlig signal som överröstade prästen ord. Tyckte mig se att den stackars kyrkotjänarens puls steg avsevärt innan han fått av signalen. Vardagens larm når oss även här, tänkte jag innan lugnet spred sig igen. En morgon att minnas.

Jag har varit "i stan" några dagar. De säger så, stockholmarna. Fick nöjet att få bo på söders höjder, i den rogivande Erstamiljön. En stad i staden som präglas av social verksamhet, omtanke och medmänsklighet. Kärlek till samhällets svagaste. Målet med dagarna var att gå Prevents nya kurs "Konsten att leda sig själv", för att få kunskap och bli stärkt i det krävande informationssamhället - eller förväntanssamhället som vi nu lever i - där det blir alltmer viktigt att ha koll på sin inre kompass, i relation till andra. Om jag lärt mig något? Massor! Just nu mal alla nya tankar och intryck runt i hjärnans kvarn. Budskapen håller på att landa så sakta. Ska skriva en summering imorgon för att dela med mig till arbetskamrater och andra intresserade. På mornarna smet jag ut och njöt av "stans" grymmaste utsikt. Stockholm, Stockholm, stad i vatten. Vilken pärla! När jag snart går och lägger mig ska jag fundera lite mer på ett av budskapen som föreläsaren Arne Ljung planterade: Det som finns inom dig omger dig.

Mental träning har alltid fascinerat mig. Våra tankar styr oss, riktar in oss på vägar och färgar våra liv. Lär mig just nu mer om min mentala kompass. Så spännande, så viktigt! Tankarna styr relationer, jobb, hela livet i stort som smått. Jag kan förändra mig och det påverkar dig, påverkar vår relation. De flesta sätter hälsan och relationerna som det viktigaste i livet. Varför lägger vi då ner mer tid på jobbet, huset och bilen? Är renoveringshetsen och jaga det efter att putsa det yttre ett tecken på att vi håller på att glömma livets kitt? Ja, det tror jag. Det är enklare att koncentrera sig på en ny soffa och hur den nya tapeten ska se ut än att renovera ett slitet relationsobjekt. Vad tror du?

Den där glädjen som sprider sig i varje cell. Finns det nåt bättre sätt att börja en söndag än med joggingtur i skogen? Det doftar gran och tall efter vårregnet, luften är mättad av syre, fåglarna sjunger. Leendet sprider sig och effekten sitter i hela dagen. Äggröra, bacon och kaffe - sen är man fit for fight. Cykeltur till Naturens Hus, där samlades många solsuktande människor. Pannkakor till barnen och soppa och macka till oss vuxna. Sen hem, benen börjar tänka på vila. Ändå så glad och tacksam över att kunna röra på mig, kunna springa, orka cykla. Det är inte alla förunnat. Nu orkar vi nog ta ett klädröj och rensa hallen från sportväskor. Lite gryta till kvällen fyller på energiförrådet. De frusna lemmarna skvallrar om att förbränning sker. Skickar all den värme jag har kvar i kroppen till nära och kära som inte mår lika bra som jag. Krya på er nu, nu räcker det! Våren är ju här, i trädgården blommar snödroppar och krokus!     

Idag har det varit vargavinter ute. Trots att det står mars i almanackan har vinden varit precis som i Anders Glenmarks gamla schlager "kall som is". Som jag frusit! Trodde ett tag att inget på denna jord skulle göra mig varm.

En lusekofta från Myrornas i Värmlandsmetropolen Karlstad hjälpte lite. Inte förrän jag hamnade i frisörstolen hos min kära Glödsyster och vän Maria tinade jag. Hon är en alldeles fantastisk kvinna som inte själv förstår hur bra hon är. Kanske är vi för dåliga att tala om för hur mycket vi gillar och uppskattar varandra. Att få höra det kan göra underverk. I alla fall, efter Marias behandling och vårt snack om hur mycket vi ser fram emot den kommande Stockholmsspelningen kände jag mig varm och go både inombords och på ytan. Kände vårkänslorna pirra i kroppen igen trots isvinden. Det hänger alltså på håret!

Man blir trött av koncentrerat arbete. Sov från tidig kväll och hela natten som en klubbad oxe.

Vaknade till fredag, inte alls dumt! Längtar efter att få komma till frisör Forsman idag och få hennes sköna hårbottenmassage under varmt vatten. Får se vad vi ska hitta på, frisyr ska det bli i alla fall!

Men först ska jag få vara med dottern hela dagen. Underbart! Fredagskramar till er alla!

Har landat i torsdagskvällen efter en mycket omtumlande vecka. Inomhusklimatkonferens på jobbet, uppladdning och fullt dags- och kvällsprogram. Då ringer telefonen. Det är en mig närstående person. Hon säger att hon inte mår bra, ambulansen är på väg. Till akuten. Där var jag nyss med en annan när och kär. Huvudet blev ett getingbo, magen en fjärilsvärm. Vi hade tur, den här gången också. Hon blev bättre. Men mitt huvud blev till en torktumlare.

Tvingades fokusera på det planerade dags- och kvällsprogrammet. Så svårt att inte kunna ge mer i det läget, inte finnas tillhands all min tid. Inombords totalkrock. Jag försöker att lära mig fokusera. Acceptera livet som det är och går. Men det är inte alltid enkelt att göra det. Inte om man är känslostyrd som jag. Försöker ge vad jag kan till dem jag har i mitt hjärta. Men ibland vill man ge mer än vad som är möjligt. Svårt, mycket svårt. Som Dolly skulle sagt - The show must go on.