Önskar att jag kunde få komma upp ur den mörka gropen men jag har inte kommit på hur. Just nu spelas ett soundtrack om och om igen i min skalle.

En stilla och sorgsen ballad som sjungs av den fantastiskt fett sköna rösten Sarah Dawn Finer. "Maybe this christmas" heter den. Provade med att sticka ut och springa varpå någon skruvade upp volymen därinne i hjärnan.

Det känns som om det bästa vore att lägga sig själv i träda ett tag så att min hjärnmylla fick ny växtkraft.

Vore jag med i Robinson skulle jag se till att bli utröstad för jag ser inte hur jag ska kunna bidra till nåt bra med denna låga energinivå. Men - som de brukar säga - det ordnar sig. Är bara så trött på att känna mig avtrubbad.

Ett levande liv är det jag vill ha! Och gärna en ande som kommer upp ur flaskan och säger vilken väg jag ska ta.