Har funderat på varför bloggen blivit så viktig för mig. Jag får nya idéer till vad jag vill skriva om mest hela tiden., särskilt när jag är ute och springer eller åker bil för då måste jag ju fokusera på något särskilt.

Bloggen är en ventil för mig där jag kan öppna upp och säga saker som kanske inte ryms i vardagens möten.

Vi springer så fort vi människor 2011 att de långa, sköna samtalen där man hinner känna av en människa på allvar känns utrotningshotade. Behöver K-märkas. Jag har alltid haft ett behov av att uttrycka mig för att må bra - och när jag märker att människor blir inspirerade så blir mitt behov ännu starkare. Om jag får önska något med mitt liv så är det att få beröra och lämna avtryck. Sången och skrivandet är mina verktyg.  
Bloggen är ett fönster till mitt liv. Jag vill öppna upp, lufta det som känns viktigt för dagen. Om det är något som vi människor mår bra av så är det väl att kunna spegla sig i varandra. KÄnna igen. Nicka och tänka - jag är inte ensam.

Livet 2011 - det underbara, komplicerade, sköra livet är en resa vi inte ska behöva göra ensamma. Så resonerar jag. Kärlek. Sorg. Hat. Rädsla. Förundran. Osäkerhet. LÄngtan. Så många känslor och så många som delar dem.
Det värsta jag vet är kallprat. Det är så ointressant.

- Hur är det?

- Jotack bra, det rullar på.
När det under isberget döljer sig en hel värld av upplevelser och tankar att dela. Om man bara vågar. Ger tid.

Därför ger jag tid till bloggen. Delar ut smakprov av mitt liv. Min lust och olust. Välkommen!