Det är nåt fel på vädret. Det kan vi ha åsikter om - men inte göra så mycket åt. Utanför dörren blommar rosorna som aldrig förr även om jag hellre hade sett gnistrande buskar och dansande snöflingor. Så dumt att lägga energi på sånt man ändå inte kan påverka. En klok och omtänksam vän till mig påminde mig om detta häromdagen. Så mycket bättre att glädjas åt de vackra rosorna i min trädgård och åt vännerna som finns där intill. De gör livet värt att leva!

Nu vandrar vi i mörkrets månad. Vet att det är många med mig som tycker att denna tid tar på kraften.

En av mina kompisar har flyttat till solen nyss. Hennes längtan till ljuset kanske blev för stark.

Själv har jag inte haft några problem med november på senare år. Kan finna en skönhet i alla årstider, det kanske låter klyschigt men det är faktiskt så. Men om man redan är trött blir man förstås inte piggare. Alla mina ledsna tankar bäddade för ett virus. Häromdagen slog det till och systemet var förkylt. Efter en rörig vecka som slutade med att en av våra vänner blev allvarligt sjuk bestämde jag mig för att ligga kvar i sängen idag. Livet är för skört för att lekas med. Underbart skönt att ligga och slumra med adventsstjärnan strålande i fönstret. Vinden ven utanför och tankarna var ljusa. Jag behövde tystnaden och stillheten.