Hemma hos oss är det ett ständigt pågående kaos. Mer eller mindre cirkusartat. Det är träningar och matcher och sångrep och lite cuper. Och så jobb och hus förstås. Oftast ett väldigt mysigt sådant, ett livfullt liv som vi själva har valt. Men emellanåt kan jag bli galen på att det är så svårt att mötas. Det blir en minut här och en annan där. Det känns så viktigt tycker jag, allt mer viktigt att känna att man verkligen möts under dagen. Inte bara träffas utan möts. Delar en stund av tid. Jag äv livrädd för att upptäcka att veckan har gått utan ett riktigt möte. Tror att vi har lärt oss att fånga tillfällena, ibland kommer en stund som får guld i mund precis som ordspråket säger. Och en sak har jag lärt mig - vill man dela en stund med sitt barn och känna att det uppstår ett möte, då får man slösa med sin tid. För barnet möter dig på sina villkor - och det sker när du bara finns t hands, utan att titta på klockan ideligen. Ja, utan att ens snegla på den - eller på Ifånen. En utmaning för många föräldrar, helt klart! Hoppas på många guldstunder med min familj under semestern!

Vaknade med ett leende på läpparna. Idag ska jag få träffa dem, Glödbrudarna, det var så länge sen!

Visst har vi haft rep regelbundet sen sista spelningen i april men det har varit glest i ledet.

När försommaren kom och vi inte hade några riktiga gig så kom det andra aktiviteter i fokus.

Men idag är det bandrep med dansAnna. Nu behöver vi fokusera igen på det nya numret i showen.

Det ska bli så kul att se hur vi ska få ihop det, så många häftiga låtar i medleyt - och så mycket galna idéer.

Härligt! 

I tisdags tog vi cykeln ner till slottet. Det var en varm och härlig kväll, precis som det brukar vara när Sverige spelar landskamp. Vildvinet prunkade på slottsväggen och glasen fladdrade i vinden. Ja, jag skojar inte, det var ett jäkla drag, så vi fick hålla i våra glas för att de inte skulle dra iväg som de gjorde på bordet bakom oss. Vid bordet intill satt min gamla tyskalärare från gymnasiet och skålade med en dam. En bil gled in och ett brudpar gled ur den, i skenet av fotoblixtarna.

Själva njöt vi av lugnet och den goda grilltallriken, av sommarkvällen och av livet i stort. Skönt att bara sitta och titta på folk, skönt att inte stressa någonstans, bara vara i ett nu. En vanlig kväll, en bröllopsdag med guldkant av fotboll på TV:n som traditionen bjuder.

Vill inte gå och lägga mig. Vill bara sitta uppe och lyssna på sommarnatten, blunda och begrava näsan i pionen som

blommar så yppig och stark just nu. Då passar det ypperligt att lyssna på sommarpratarna. Ta in en annan människas röst i den tysta aftonen, låta hennes budskap sjunka in i djupet av mitt hjärta. Reflektera - fundera kring en annan människas tankar, en annan individ öppnar sig för min skull.

Igår var det premiär. Jag lyssnade på Anja Pärson med allt större respekt och förundran. Tänk så lite vi vet om en människa, det blev uppenbart! I slutet av karriären, prestationerna, pressen att vara bäst blev hon kär i en kvinna. Hennes liv gjorde en tvärsväng i 90 grader som hon sa. Hennes fokus var ändrat, riktat mot kärleken hur hon än tänkte och kämpade emot. Det var så vackert, hon talade ur hjärtat, hon var så ärlig och rak i sitt budskap.

Jag beundrar ditt mod Anja. Det finns inget finare än kärleken!

Åh, min bedårande sommarvals! Vill aldrig att den ska ta slut, den här underbara svenska sommaren. Färskpotatis och sill, jordgubbar och grädde, yra fåglar som sjunger i arla morgonstund och sena natten, lupiner längs vägkanten och ängen full av smörblommor. Klucket från bryggan, där jag ligger och väntar på att få ta doppet, det klara sjövattnet mot min längtande hud. Befria mig från det sista dammlagret av ickeliv, av slumrande människa, av vintertrött och blek februarikvinna. NU vill jag vara den jag egentligen är - en junidrottning med ängsblommor i håret och med en enda önskan - att få leva fullt ut i sommaren!