Idag när jag vaknade öste regnet ned, dottern var gulsmetig i ögonen av den envisa ögonflussen, hostade och hackade och Sverige var ute ur EM. Tjejträffen hos grannen verkade bli inställd på grund av sjukdomar, dotterns efterlängtade fotbollscup fick hoppas över och plötsligt låg dagen öde och grå. Eller? Fanns det någon färg att hitta i livet? Kanske en stund med sonen för att beundra hans ballogun, kanske en stund framför nyhetsmorgon, kanske några böcker att sjunka ned i och eventuellt ett bokprojekt att fnula vidare på. Tanken som var grå från början ändrade färg vart efter jag tänkte. Intressant. Hjärnan är full av möjligheter även när det regnar. Och även i ett förlorat mästerskap i fotboll.

Fy fasen vilket drag det var på Täby motorstadion igår! Då invaderades banan av en viss klinik i finvädret.

Ingen av oss hade en aning om att vi skulle få köra gokart, det hela var en välbevarad hemlighet till fem minuter innan vi nådde slutmålet med buss. Llite nervositet spred sig i lägret men det var förlorad energi. Hur kul som helst!

Att sitta där på rakan och dra på med vinden i håret, underbart! Och vi ska inte tala om hur snygga alla blev i sina färgglada overaller. Lite grillat och potatisgratäng smakade ljuvligt när vi svettsorkar klev ur stassen efter A-final och B-final där tjejerna vann! Tyvärr ljuger bilden, jag var inte en av vinnarna men jag känner mig som en. För nu blir det åka av igen, det kan du vara lugn för! Och dessutom upplevde jag kanske den mest absurda av uppträdanden. Att stå och försöka sjunga den finstämda Unforgettable till de tre kompisar som skulle sluta till kompet av dånande gokartbilar och smattrande helikopter, det var suspekt - men galet kul. Så högaktningsfullt - jag struntar i förlusten i EM - för mig var fredagen ändå fest och fart!

Om det är något jag önskade mig inför denna vecka så var det att solen skulle få lysa i torsdags på skolavslutningen.

Och vi vaknade och himlen var blå och gräset grönt och solen sådär gul och god som i drömmen.

Till skolan tågade ett lämmeltåg av finklädda pojkar och flickor med förväntansfulla steg. Liksom lite avvaktande, skulle det bli sommarlov i år igen? På skolgården vajade ballongerna och rektorn tutade i hornet för att markera att det minsann var dags nu. Barfotavisan och Gröna granna sköna sanna sommar - sångerna låg som smultron på ett strå. Och vi fick smak av sommar, ögonen fylldes av tårar och hjärtat blev varmt och rann över. Så fina de är! Så förskräckligt fort tiden går! Och vilken lycka att vi fick vara med alla som var där och se och höra sommarens antågande ännu ett år!