Direktlänk till inlägg 24 juni 2012
Hemma hos oss är det ett ständigt pågående kaos. Mer eller mindre cirkusartat. Det är träningar och matcher och sångrep och lite cuper. Och så jobb och hus förstås. Oftast ett väldigt mysigt sådant, ett livfullt liv som vi själva har valt. Men emellanåt kan jag bli galen på att det är så svårt att mötas. Det blir en minut här och en annan där. Det känns så viktigt tycker jag, allt mer viktigt att känna att man verkligen möts under dagen. Inte bara träffas utan möts. Delar en stund av tid. Jag äv livrädd för att upptäcka att veckan har gått utan ett riktigt möte. Tror att vi har lärt oss att fånga tillfällena, ibland kommer en stund som får guld i mund precis som ordspråket säger. Och en sak har jag lärt mig - vill man dela en stund med sitt barn och känna att det uppstår ett möte, då får man slösa med sin tid. För barnet möter dig på sina villkor - och det sker när du bara finns t hands, utan att titta på klockan ideligen. Ja, utan att ens snegla på den - eller på Ifånen. En utmaning för många föräldrar, helt klart! Hoppas på många guldstunder med min familj under semestern!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 | 3 | |||||||
4 |
5 | 6 |
7 | 8 |
9 |
10 | |||
11 |
12 | 13 | 14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 | 19 | 20 | 21 |
22 | 23 |
24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 | 29 |
30 |
||||
|