Hon med anor från Mosstorp, hon som vuxit upp bland blåbärsris och lingonkvistar, hon vandrade sakta bredvid mig. Hela tiden med siktet inställt på nästa tuva. En bärens drottning, oöverträffad i sin jakt på skogens delikatesser. Hon vet vad naturen ger.

Plötsligt stod han där, skogens vilda konung. En 70-taggare, stor och reslig, helt klart ett handjur som trivs bäst i det fria. Var han hungrig? Lystrade han efter något? Nej, han verkade ganska nöjd där bland tuvorna, han visste nog att det vankades rotmos och köttkorv inom kort. Sicken tur för en hungrig tjur!

Alvedon, losec eller en stor stark? Eller en dos av skogen? Skimrande oktobersol, doft av kärr, största möjliga tysstnad. Klafs, klafs om läckande stövel. Men vad gjorde väl det! Nere i mossan, på tuvan fanns de. Om vi böjde oss i vördnad mot backen så kunde vi se dem. Som röda pärlor tätt ihop. Ett naturens smycke som få får se. Men vi såg, vi plockade och hällde upp kaffet där på mossen. Fåglarna flög ovanför våra huvuden. Världens bästa kondis för själen där i mossen.

Oktober är höstens bästa månad, särskilt när solen skiner. Det brinner i träden, luften är klar och hjärnan blir klarare. Fånga dagen!