Några nära vänner till mig har sorg. De förlorade en nära anhörig igår och är ledsna idag. Jag tänkte tillbaka på när jag var ung och miste min första pojkvän i en bilolycka. För att komma vidare skrev jag dikter. Såhär kändes det:
Att bära en väska
Jag har fått sorg
att bära omkring
som en tyngre väska
som rymmer allting

Människoansikten
ser rädda ut
när de ser mig bära
tyngre än förut

De flesta ger
det bästa av sig
för att dela
tyngden med mig

Livet blir aldrig
lätt att bära
Men många händer
gör vägarna kära

Tänker på er idag mina vänner!

Några små enkla ord. Någon som ser dig. Som kommenterar dina kläder, som ger dig ett leende. Någon att garva med åt livets lustigheter. Någon som saknat dig och låter dig veta det. Alla dessa små saker som är av stor betydelse för hur du mår. De lyser upp och ger kraft att leva.