Jag älskar att kommunicera. Visst trivs jag i mitt eget sällskap också men definitivt skulle jag ha svårt att åka på retreat. Ni vet när man åker bort under ett par dagar för att tillbringa tid i tystnad. Det vore nog skönt första dagen men sedan tror jag lappsjukan skulle gnaga. Det är ju SÅ trevligt att få prata, sitta i goda vänners sällskap och tala om livet, kärleken och det som verkligen betyder något. För tillfället är jag lite trött, lite kraftlös av den här sega flussen - och kanske på grund av att det snart är semester. Men det hjälps inte - efter två timmar på sängen längtar jag efter att bryta min isolering. Så var är ni? Slå en signal - jag är lite förkld men mycket pratsjuk! 

Den här kroppen som jag fick för drygt 40 år sedan är stark och tålig. Den ger sig inte i första taget - och hjärnan som styr den har en vilja av stål. Men idag kände jag hur systemet bara lade ner, och ville ha en säng.

Den här ögoninfektion kom just när jag började känna mig stark i löpsteget och var på gång.

Sånt är livet - då får man landa en stund. Blundar,slappnar av i musklerna, lyssnar på fåglarna som sjunger en aria utanför och slumrar till.

Blir uppraggad i ett vrålåk och den som kör gasar med öppna fönster. Håret svävar i vinden, utanför dofterna av regnblöt asfalt och tung syrén i juninatten. Magi, ren och skär sommarfeeling. Fångad i en dröm, tyngdlös svävar jag fram genom natten. Och kroppen laddar under tiden för nya löprundor.