Hade jag jobbat svart? Nej, bara sprungit en runda med grannen och bra gick det. Vi kände oss starka på riktigt och körde ända in i kaklet.
Sonen började gapskratta när han såg mig och dottern spärrade upp sina blå när hon såg mig. Och när jag tittade i spegeln blev jag förskräckt. En träskmänniska...

Var det ett hotell jag kommit till? Med eget spa, pub och inredning i ljusa och fräscha kulörer? Nej, Gerdas gård är inget hotell. Men alla som jobbar där ger 100 procent för att du som bor där ska trivas. På köpet får de en så bra arbetsplats att de knappt vill gå hem när arbetsdagen är slut. Nu bor ju jag i Örebro. Men när jag blir gammal skulle jag vilja ha det som Elsa, Inga- Brita och Lars-Erik har det. After Work med anhöriga på fredagarna. Egen bakstuga, pysselrum och höns som går och pickar i trädgården. Jag har aldrig spelat bingo, så varför skulle jag börja med det när jag blir äldre? Jag skulle såklart vilja bo fint och bli omhändertagen av människor som trivs med sitt jobb- och som får vara delaktiga i sin arbetsplats. Då skulle ju tiden gå fort, precis som Inga-Brita beskrev det. När jag nu sitter och reflekterar på tåget hem, känner jag vilken otrolig kraft det finns i kloka människors ideer. Och råkar de födas i chefers huvuden och tas emot av lika kloka medarbetare kan det bli så härliga konsekvenser som på Gerdas gård. Sunt förnuft, mycket hjärta och kreativitet som tas på allvar, det är modellen. Inte rocket science direkt, som Hanna, en av medarbetarna sa. Något för de som pratar om bristande resurser i äldrevården att fundera på. Själv så behöver jag några dagar att varva ned hjärnan på innan jag ska smälta ned alla intryck i ett reportage. Hjärnan är överhettad och hjärtat jublar över det jag fick se och höra. Det finns hopp om livet före döden.

Är i Göteborg för att göra ett reportage
om äldreboendet Gerdas gård där de genom arbeta på ett annorlunda sätt har fått bättre arbetsmiljö, bättre boendemiljö och ekonomisk vinst. Passade på att åka hit på min lediga dag och umgås med darlingen som åkt hit med gryningståget. En lång jogging till Slottsskogen var precis vad vi behövde! Väldigt mycket höst med ett lätt regn i ansiktet. Gratis peeling!

Ibland blir det tuffa tider. Livet drabbar dig på ett eller annat sätt. Du kämpar på men mår inte bra. Då kan det vara klokt att ta hjälp utanför familjen. Hitta en coach, ett samtalsstöd, en kurator. Jag gjorde det när vi kämpade i ovisshet kring dotterns status- och vet du vad. Jag skäms inte det minsta! Snarare tycker jag att det är skamligt att vi år 2014 inte alltid ser det som lika självklart att själen ibland får kramp som att vi bryter ett ben, och att det skulle vara konstigare att anlita den ena eller andra sortens kompetens ställer jag inte upp på!
Snart kommer nya numret av Din hälsa ut på vårdcentralerna i länet. Där kan du läsa om vad min coach har betytt för mig.

Har du läst en text som förändrat din syn på något? Jag minns det som igår. Ana Martinez beskrev hur hon kom till Sverige och blev kär i landet med det stora mörkret. Vinterhimlen, den oändliga stjärnbeströdda så makalöst magisk. Förtrollande oändlig. Ordlös gick hon där inunder den svenska himlen och kände sig omfamnad. Trygg. Jag läste och log. Minns såväl hur hennes fantastiska, kärleksfulla beskrivning av vintermörkret flyttade in i mig. Sedan dess är jag inte längre rädd för att mörkret ska komma. Hennes ord öppnade min blick för poesin i vintermörkret som bjuder oss att vila. Vi stillar oss och tänder stearinljusen, vi blickar upp mot stjärnorna och ler. När vi minst anar det vänder det och går mot ljuset och våren igen.

Det är så mysigt att få sprida lite värme bland äldre människor. Hade en sån lyxig stund idag när Magnus och jag skulle underhålla på Almby Trygghetsbostäder. Där i matsalen droppade de in, en efter en. Köpte sig en kopp kaffe och en björnbärsbakelse. Satt ner och väntade. Utanpå så rynkiga och med silver i håret. Men inuti fortfarande fulla av tankar, längtan och rädslor precis som alla vi andra. Vi tog en fika med en farbror som precis kommit hem efter en bypassoperation.Han drog ner skjortan och visade oss ärret. Sen drog vi igång musiken. Utanför visade sig hösten från sin dystra sida med regn och rusk. Men vi glömde bort det. Så underbart att se hur publiken var med. Se ljus tändas i ögonen. Höra riktiga garv. Och när de gamla schlagerhitsen kom blev det allsång. Milda makter, vad det kändes bra! När jag satte mig i bilen hade hjärtat svällt till dubbel storlek, så gött kändes det, för vi kände verkligen att det var en timme som gjorde skillnad!

Mörkret faller. Regnet likaså. Ruskvädret gör ingen glad. Inte ubåtsrapporteringen eller ebolaepidemin heller. Energin kommer inte flödande dessa dagar. Man får bjuda till. Tända många ljus. Ringa en vän och planera nåt kul snart. Kura ihop sig under filten och tänka på lökarna som har börjat gro i jorden. Tänk, när du kommer hem från jobbet och de första krokusarna lyser som små lila och gula glödlampor i snön. Det är dags att känna förväntan inför julens fröjder. Fundera på alla julgotter man vill göra. Smygöppna glöggflaskan och värma sig en mugg när man övar på julsångerna. Blunda och dra in den kryddiga doften. Höra regnet drippla och droppla därute men känna glädje över det som komma skall. Ta ut glädjen i förskott så får du den två gånger!

Ibland blir det som man önskat sig! Som idag när GlödAnnas underbara granne Ninni fyllde 75. Hon önskade sig sol, en trevlig trädgårdsfest där gästerna kunde umgås och ha kul och samla in massor av pengar till barncancerforskningen. Och hon önskade sig underhållning av Glöd. Därför kändes det så härligt att hon fick allt hon ville ha, denna fantastiska livsglada jubilar! Vi njöt av varje minut!