Att kunna se vårblommorna framför sig, hur de luktar svagt av grönska, trots att snöflingorna dansar i luften. Att känna glädjens hopp trots att sorgen vill tynga mig som ett vått täcke. Det går! Det handlar mycket om inställning Jag kan välja mitt fokus, jag kan välja att styra in gröna, energigivande tankar och styra bort de röda som alarmerar fara och sänker mig. Min hjärna- och din- har den fantastiska möjligheten att fylla eller dränera. Konsten att ge hela kroppen positiva tankar att äta är livsviktig helt enkel.

Hellre bloggbrist än blodbrist. Skriver här när jag är inspirerad och nu letar jag efter inspirationen. Den kommer då och då, men den stannar inte så länge som jag önskar. Tycker att det är lite motgjort det här livet. Tycker att jag stretat i motvind ett bra tag och att medvinden kunde komma. Tro inte att jag tänker ge upp, det kommer jag aldrig att göra. Tvärtom, jag spottar i nävarna och jobbar ändå hårdare. Jag tror inte på turen, jag tror på envist och smart arbete. Att ligga i. Men det blåser fortsatt motvind och jag hukar mig ett tag, skyddar mig och de mina. Fryser. Vill se solen.

Mörkret gör oss trötta. För tillfället är det en utmaning att ta sig upp på morgonen. Kroppen har det ju så skönt i sängen! Men när vi väl är uppe rullar vi igång dagen. Planerar. Är. Gör. Vi behöver ha saker att se fram emot. Små och stora glädjeämnen. Påfyllning. Annars tar vi slut på energi. Imorgon är det fredag. Då ska dottern och jag baka chokladbollar och laga trerätters. Det ser vi fram emot båda två!

Nu är vi inne i tulpantiden. Krispiga, frasiga, livsglada står de där i blomsteraffärerna. Ger oss en föraning om vår. Nu har jag en bukett i mitt fönster på jobbet. Den fyller hela rummet med sin tysta men talande energi. Vad glad jag blev! Tack snälla mamma för att du köpte den till mig!

En stillsam helg är snart slut. Har sovit länge, sorterat och röjt i barnens rum, tittat på film, joggat och vattnat törstiga blommor. Pratat med de närmaste i telefon och matat hungriga fåglar. Väldigt skönt att vara hemma. Väldigt rofyllt att inte behöva åka någonstans. Julen är förbi och utrensad. Nu säger jag välkommen till ny grön tulpanenergi!

Sådärja. Nu är vi på väg. Några dagar redan passerade, de flesta är kvar av det nya. Kan avslöja att jag tror på det här året. Jag är full av förhoppningar. Har tagit några kliv och känner mig redan starkare. Mer som Annika original. Nu tar jag nya kliv. Och det känns bara rätt och bra. The show must go on liksom. Jag ska använda den kraft som brinner i mitt hjärta. Ingen annan kan göra det som jag kan. Vägen in i framtiden går genom ord och musik. Och motionen hjälper mig att vara i mental rörelse. Flow!

Den som kör nonstop i backen ihård blåst måste belönas!

Jag älskar att friluftsa. Njuter av att få en snöstorm i ansiktet. Det är en ynnest att få dricka sig otörstlig på frisk luft. Idag hade jag allt det där. Men den mentala spärren löste ut i slalombacken. Jag vågade inte. Så kan det också vara. Tog en tur på längdskidorna istället. Det var underbart! Så kan det också vara.