Ärligt talat var jag inte så sugen. Kroppen ville inte springa. Men att promenera kändes bättre. Det är aldrig fel när man väl gett sig ut. Kroppen tackar så mycket efteråt. Och vacker himmel fick vi skåda.

Hon var i köket häromdagen. Gjorde praktik. Lagade den godaste fiskpudding med skirat smör! Åh, vad stolt hon var! Så stolta vi var- och mätta!

Fick en överraskning häromdagen.
En blöt puss. En vattenpuss formad som ett hjärta. Jag blev så glad över hälsningen! Ett försenat grattis i form av ett blött vattnigt hjärta. Jag tycker att det säger så mycket. Kärlek kan visa sig på så många sätt. Ibland direkt talande från backen!

En fullmatad helg går mot sitt slut. Efter virusperioden kunde vi äntligen ha vårt födelsedagskalas. Det är roligt att förbereda och göra fint när man har tid och ork. Är glad, tycker att det blev lyckat! Ett kyrkobesök, en cykeltur, en bio, en sångövning och ett fikakalas rymdes också i helgen. Men nu efter alla upplevelser som var kul känns det skönt här i soffan. Arne Dahl, vi väntar!

En löptur och som belöning efteråt- nåt riktigt gott att äta och dricka. Det var min målbild i morse, och den har hjälpt mig genom hela dagen. Jag såg rundan framför mig. Hur svett jag skulle bli. Hur skön i kroppen efteråt. Hur gott det skulle smaka. Flygande Jakob var önskemålet. Så blev det! Gott och onsdagsmysigt! Och utsikten under rundan blev en bonus!

Det är fantastiskt vilket lopp hon gjorde idag! Charlotte Kalla, som sopade banan totalt med norska konkurrenterna i Falun! För min egen del har jag undvikit TVn när det har handlat om längdskidor ett tag. Jag har inte klarat att titta helt enkelt. Kopplar ihop det med att pappa inte längre finns här på jorden. Det var han som var entusiasten, som hade koll och kommenterade i brist på att åka själv. Så mycket längdåkning i benen,så många skidtävlingar han upplevde och smittade mig. Desto mer meningslöst att titta utan att kunna eftersnacka med honom! Men häromnatten hände nåt som jag tror förändrat allt. Jag drömde att jag klev in i barndomens sällskapsrum och fick en chock. I hörnet bakom bokhyllan stod han. Tyst och stilla, i en Sverigetröja, pappa Gunnar. Jag skrek så högt att darlingen vaknade och väckte mig ur drömmens grepp. Men såhär någon dag efteråt tolkar jag det som om pappa hejar på ovanifrån- och vill att jag ska fortsätta känna spänningen och charmen med svenska längdskidåkare. Heja Kalla! Du är bäst! Det tycker både pappa och jag.

Hjärnan mår bra av variation. Som till exempel att möblera om. Sonen flyttade till ett större rum och vi fick ett nygammalt kontor med utsikt. Fräscht!

Vi ville se svanarna. Vi kände oss vintertrötta, bleka och försoffade. Slitna och lite hopplöst trista som man känner sig mot slutet av vintern. Några timmar senare hade vi ont i baken. Men så mycket piggare, gladare och rosiga vi blev! En cykeltur runt Tysslingen gjorde susen. Med kaffe och mackor i ryggsäcken. Vårbäckarna porlade. Grusvägarna hade börjat tina. Och svanarna- de lyfte över sjön.