Det är så mysigt att få sprida lite värme bland äldre människor. Hade en sån lyxig stund idag när Magnus och jag skulle underhålla på Almby Trygghetsbostäder. Där i matsalen droppade de in, en efter en. Köpte sig en kopp kaffe och en björnbärsbakelse. Satt ner och väntade. Utanpå så rynkiga och med silver i håret. Men inuti fortfarande fulla av tankar, längtan och rädslor precis som alla vi andra. Vi tog en fika med en farbror som precis kommit hem efter en bypassoperation.Han drog ner skjortan och visade oss ärret. Sen drog vi igång musiken. Utanför visade sig hösten från sin dystra sida med regn och rusk. Men vi glömde bort det. Så underbart att se hur publiken var med. Se ljus tändas i ögonen. Höra riktiga garv. Och när de gamla schlagerhitsen kom blev det allsång. Milda makter, vad det kändes bra! När jag satte mig i bilen hade hjärtat svällt till dubbel storlek, så gött kändes det, för vi kände verkligen att det var en timme som gjorde skillnad!