Direktlänk till inlägg 12 februari 2011
Så länge som det snöar och är kallt och halkigt så får jag finna mig i läget.
Energin finns inte, den har gått åt - och jag har svårt att acceptera det.
Känner den frusna marken inombords. Inget som spritter, bara kallt och tyst och sterilt vitt.
Förra helgen, när det drippplade och droppade i solskenet, och fåglarna kvittrade på promenaden, kände jag hoppet stiga i kroppen. Insåg då att kroppen längtar efter vår, efter att få leva och känna hur saven stiger igen. Så, det är nog bara att härda ut. Vänta in plusgraderna och köpa mer tulpanfång. Låta kroppen styra och inte ha några krav. Våren finns där någonstans bakom drivorna - och den kommer till mig också. En dag kommer den där glada kvinnan som gått i ide att vakna, sträcka armarna över huvudet och gäspa för att sedan titta ut i det grönskande livet.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 | 11 |
12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 |
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 |
|||||||||
|