Jag är i en fas av förändring. Mitt i livet. Pappas död och en rad andra förluster drev in mig i en ny period. Jag rannsakar mig själv, mitt liv, min identitet och mina relationer. Jag har reflekterat och sett vissa mönster hos mig själv som inte är bra för mig. Ett mönster handlar om energi. Jag är mer rädd om min energi, på vad jag lägger den. Jag har lätt för att lägga energi på människor och på saker som engagerar mig. Men blir man besviken ett antal gånger över att inte få tillbaka det man ger händer det nåt med ens inre. Jag är känsligare för obalanser, vaktar mig själv lite mer för att inte bli sårad igen. Måste helt enkelt bli lite snålare hur trist det än är. För det är en ren självbevarelsedrift, en inlärd sådan för att jag ska fortsätta må bra. Livet är för dyrbart för att slösas bort. Varje minut är faktisk värd sin vikt i guld. Nu tänker jag mig noga för hur mycket energi något kostar innan jag säger "ja". Det är en livslång träning.

Jag var optimist idag och tog sommarklänning till jobbet. Men det blåste så kyliga vindar att jag blev förvånad. Kroppen är trött idag och sinnet dystert. Energin är som bortblåst. Ligger och laddar för att handla mjölk. Det finns några kalvar som dricker ett antal liter per vecka. Måste ta mig till affären, men batteriet behöver laddas först. Blundar och tänker på tussilagodiket jag åkte förbi för några veckor sedan. Det lyste så gult och klart som solen gör i barndomens somrar. När man blir vuxen är himlen inte lika oskyldigt blå.

Så skönt att få vika ikull benhögen!
Minns inte vem som sa det men skönt är det allt. En lång dag är slut och jag är trött. Undrar om vi ska vakna i arla gryning av den ljusa sångfågeln. Undrar hur morgondagen ska se ut. En dag i taget. Så tar vi det. En ny onsdag i april, och solen ska lysa är det sagt. Lysa på vita och blå sippor och alla människor som älskar våren.

Jag sitter ute. Bara ben i april. Den älskade jeanskjolen är på, det betyder att det är sommar i april. Ofattbart. Ovanligt! Men alldeles underbart! Lyssnar på duvorna som kuttrar hos grannen. Småfåglarna sjunger. Ett liv och ett kiv i busken. Funderar över livet och allt som hänt de senaste två åren. Tänker på pappa, tänker på mamma, tänker på mig själv. Känner att skrivandet och musiken har gett mig ny kraft när all energi var borta. Känner att våren är livgivande och läkande. Känner att solen är den bästa trösten och musiken en oöverträffad medicin. Är tacksam över att min kropp svarar på vårens upplivningsförsök, den vill leva och den vill glädjas. Vitsippornas tid är nu. Jag har varit i vitsippslandet varje dag den här helgen och jag ångrar inte en minut där. Vitsipporna är min vackraste, spädaste lycka!

Kommer nog alltid att tänka på denna påskafton som vitsippornas påsk. Vi gick en långpromenad i Vitsippeland, bästa sättet att fira ett jubileum på 22 år. Sen åkte jag ut till mamma och vi stack till Vitsippsstället. Nu har pappa en vacker bukett på sin grav. Fåglarna har kvittrat som om de vore galna hela dagen. Solen har slösat sina strålar på oss och himlen, så knallblå. En otroligt vacker påskafton!

Nu stundar helgen som hamnat lite i skymundan av traditionernas tungviktare, julen- och den mest svenska av alla fester, midsommar. Kanhända är det mer tacksamt för kommersialismens hjärnor att saluföra tindrande barnaögon i stearinljusens sken? Eller blomsterbekransade sommarflickor i dans kring lövad stång? Är det inte dags att återupptäcka påsken, en rofylld, mysig helg som ger hopp om livet? Jag ska förklara varför påsken är värd sin vikt i Kronägg.
DENNA HÖGTID ÄR DEN ENDA SOM GER oss vårilningar. Genom sin unika tidpunkt banar den väg för den efterlängtade tid då livet föds på nytt. Under påsken pirrar vårilningarna i magen, för vi anar den. Påsk är frosseri i färg. Efter en vinter som känns som en evighet av murrigt svart och brunt är det tillåtet att explodera i glada färger. Vi pyntar riset med duniga fjädrar i giftigt ärtgrönt, varmt apelsingult, luftigt himmelsblått och skarpt läppstiftsrosa. Smaskens för ögonen!
PÅSKEN UPPMUNTRAR TILL EN äggande tillvaro. I lagomlandet Sverige är det under en helg om året legalt att vara äggocentrisk och njuta läckerheterna under skalet. Man får äta hur många man vill och dessutom göra en insats för konsten genom att måla äggen i fantastiska färger och mönster.
UNDER PÅSKEN KOMMER MINDERÅRIGA kärringar och gubbar på besök. Vem öppnar inte gärna sin dörr för fyraåriga små tanter i hucklen med rougerosor på kinden och ögon som lyser av bus? Eller kanhända står där en sexårig gubbe i hög hatt och räcker fram korgen åt dig?
PÅSKEN BJUDER PÅ ROMANTIK.
Med vårpirr och femton ägg i magen, omgiven av allsköns glada färger är det inte långt till romantiken! Hönan sprätter till koppen och livet spritter i kroppen! Låt dig inte nedslås av att buken signalerar äggröra! Överraska honom eller henne med stort H med en passionerad påskpuss. Då, när hjärtat tickar i takt med äggklockan, det rosa skimret stiger över nejden och tuppar gal på avstånd kanske du inser att påsken har det lilla äggstra!

Jag kan vara utan godis resten av året, men inte när det är påsk. Jag njuter av att titta på allt det läckra, kan inte se mig mätt på de färgglada påskäggen och älskar att ta med mig barnen till den affär som vi åkt till varje år sen de föddes. När de går där och plockar ihop sin påse och frågar om de får ta en direkt utanför affären känner jag lycka.

Vi gick i Vitsippslandet. Dottern och jag höll varandra i handen. Fåglarna kvitttrade. Det var så vackert, så vitt och jag borde ha känt vårkänslans rusch. Men vitsipporna slokade, de var inte lika vita som vanligt, inte lika magiska, inget var som vanligt efter pappas död. Då säger den lilla loppan intill mig att hon fått en signal från morfar.
- Han har fått kliva in genom pärleporten idag, och du vet, där stod en väktare som kan avgöra om någon är ond eller god. Och han såg ju att morfar var en respekterad person så det var ju inga tvivel...