Har lite svårt för den sortens homo sapiens som aldrig ser sig själva och sina handlingar i relation till andra. De är sig själva nog. I trafiken blir det extra tydligt och till och med farligt. Låg bakom ett par på cykel på hemvägen och förundrades över hur lite de kände av att jag låg bakom och ville om- och hur mycket som de fokuserade på sitt ögonblick och på sina planer. Fascinerande, riktigt intressant! Helt plötsligt stannade de mitt i cykelbanan och fördjupade diskussionen. Jag då? Fick också stanna för att inte krocka med dem. Hade nog inte varit så uppskattat, och om jag gissar rätt hade nog jag fått skulden, för denna typ kan inte se sina egna fel och brister.

Det regnar just nu. Sitter på altanen och tittar på fler bilder från helgen. Javisst ja, jag fick ju stryk av sonen i minigolf också, med ett litet poäng. Attans! Mannen och dottern kom trea och fyra, de har tur i kärlek!

Varmt, så varmt! Sen slog det om och svalnade. Men vi plockade blommor och klädde stången, fiskade och fångade träd och gäddor, badade i kalla Vättern och varma Illersjön. Cyklade och provade moppen, grillade och läste. En mysig helg!

Fullmånen, ja nästan i alla fall,som gled in över husen. Sommarens magi förtrollar. Bedårad!

Imorgon är det midsommar- och till och med cykeln blommar...

Varje gång jag har varit i en butik på sistone har mina öron fått skavsår och ilskan bubblat upp i bröstet. Barn i vagn som gråter hjärtskärande- och en förälder som inte gör något. Jagar vidare bland klädstängerna, eller pratar i Iphone och barnet gråter högt och förtvivlat. För i jösse namn ta upp ungen! Håll om det en stund, trösta! Svara på ropet på hjälp, det är ditt lilla barn som inte kan prata. Reafynden väntar nog- och din unge har inte bett om att få shoppa!

Plötsligt så kommer det rätta ögonblicket! Stunden att njuta. Bara vara. Vädret var vårt och klockan alls inte viktig. Vi gled runt på konstrunda. Luften ljummen och fåglarna sjöng. Sen satt vi vid slottets bastanta torn och tittade på sommarfolket. Skönt. Trevligt! En räkmacka senare och livet kändes underbart!

Vart mitt öga än tittar så ser jag dem. Blommorna. Det grönskar, det prunkar, det blomstrar. I trädgårdar och dikesrenar. Naturen är sprickfärdig av skönhet- och vi människor som är ett med moder jord mår ju så mycket bättre idag än vi gjorde när marken var frusen. Till ich med cyklarna blommar...!