Frida och Lisa, två supertjejer. Oj, vad vi är stolta över er!

Häromveckan i en liten butik i Älvsjö, stod de där som en påminnelse om kvittrande vår. Fick vårkänslor direkt och den grå höstmorgonen blommade.

Plötsligt inser jag att inte allt hänger på mig. Hela världen är inte mitt ansvar. Det är en befriande tanke som börjar få fäste inom mig. Processer tar tid, innan det kan blomma måste det först gro. Om jag vill åstadkomma förändring måste jag börja med mig själv. Ganska självklart men ändå utmanande på riktigt.