Mina ben längtade efter en långjogging. Men det fanns det inte tid till eftersom det var Julglödrep hos Åsa. Så underbart att träffa alla Glödtjejer igen! Efter några låtar infann sig en varm julstämning och vi kände nog alla samma sak. I en mörk och kulen höst finns det inget skönare än att stämma upp tillsammans! Programmet i år blir en mysig mix av gammalt och nytt, svenskt och engelskt, sololåtar och körsång. Och vi kan avslöja att hyacintblått är färgen som kommer att ha betydelse i år! Snavlunda den 8 december och Pålsboda den 22. Två små, innerliga kyrkor. Och den 20 december uppesittarkväll i Kumla närradio med de Glödbrudar som kan komma loss. Nu är det jul igen!

Det finns så mycket att vila ögonen på i sköna november. En månad som inte tävlar med sina mer lysande släktingar, påläggskalvarna september och oktober. November har en mer lågmäld ton, en naken melodi som låter oss vara bara som vi är. En vilsam månad, dagar för själen.

Vad är det som gör "Bonde söker fru" så oemotståndligt?
Det psykologiska spelet?
Den romantiska stämningen?
Eller de sagolika sommarbilderna som vi är svältfödda på i novembermörkret?
Kan knappt vänta tills nästa avsnitt, jag är såld!

Var inte alls hungrig på lunchen så det fick bli en sallad. Nu framåt kvällen är jag desto hungrigare. Regeringen, dvs barnen har beställt korv i ugn och potatismos. Det blir gott, speciellt med ugnsbakade äpplen till. Men så långt det känns ifrån det jag skådade i disken på Harrods. Snacka om skiftande matupplevelser!

Vi svenskar vi pratar ofta väder. Det är alldeles uppenbart att det tillhör livets väsentligheter. Lustigt nog så kan vi ju inte påverka det hur många åsikter vi än har. Det gäller ibland att gilla vädret precis som att gilla läget. Just nu är det en jäkla massa nyanser av mörker. Men solen tittar fram ibland. Den finns däruppe även de dagar vi inte kan se den. Det är en liten tröst.

Älskar filmen. Sån feeling och humor. Därför var det extra kul att landa rakt ner i miljön. Spana på den blå dörren, där var den ju! Vi såg Spikey en kväll, hippien som plötsligt gled ut framför oss på gatan. Men var var Hugh?

Abba diggar vi, både dottern o jag!

Jeppe lever för fotboll och hittade några riktiga lirare...