Alla klagar över november, men jag hade glömt hur vackert det kan vara denna månad. Naturen går till vila, lugnet lägger sig över skogen. En joggingrunda blir en upptäcksfärd i ett sagolandskap. En stubbe blir ett konstverk.

Mamma är ju inte bara mamma. Hon är ju mormor också. En mormor med lust att baka. Hon är duktig på det, och gott blir det! Idag var det en av favoriterna, hennes pepparkaksbak. Den degen är härlig att knåda, så smidig och god. Och då ska du se hur pepparkakorna smakar nygräddade till iskall mjölk. Mums!

Dagens motionspass gick jag med mamma. Vi tog en skogspromenad och pratade om livet. Min mamma är en person med blick för detaljer. Längs vägen visade hon på det ena efter det andra vackra för ögat. Det slog mig då att det är precis så jag gör på promenaderna med mina egna barn. Vi stannade för att beundra pappas granar. Gröna, granna, sköna, sanna granar. Tysta, rika, sköna stod de där rad på rad i novemberljuset.

Det är skönt att promenera! I en vacker omgivning, gärna i en trolsk skog, tänker hjärnan klarare och kroppen mår bra. Ideerna flödade under Lenas och min promenad. Underbart att bolla med någon lika galen som jag!

Syster Yster kom och tillsammans med henne fick dagen färg. Vi startade med god frukost...

En del dagar lyser solen på en knallblå himmel. Livet flyter på lätt, som en dans går det mesta du gör.

Andra dagar är det grått ute och grått inne. Du kämpar med tröga processer, du möter motgångar, du blir sjuk.

Sånt är livet. Både och. Sol och regn, rött och svart. Konsten är att lära sig måla med alla nyanser, använda alla färger i livets palett. Arbeta med tankarna som ibland går åt det svarta hållet, färgsätta dem så att det inte blir ett fullkomligt mörker. Tända ljus. Ut och gå. Vara aktiv. Vila däremellan. Inte tycka synd om sig. Då kommer du inte vidare. Det är ok att bryta ihop - och ligga där en stund - om man sedan borstar av sig dammet och reser sig igen.

Tuffa tag - men du är starkare än vad du tror. När det väl gäller!

Det allra roligaste jag gjort musikaliskt är att sätta upp Glödhett med Glöd och band. Den känslan i den färdiga föreställningen är magisk! Blod, svett och tårar, nöta nöta i månader. Och sen se hur vi tillsammans skapat ett uttryck som berör- det är fantastiskt! Att göra Dolly är roligt. Humor och kvinnlighet upphöjt till tio. Men att göra Edith är det bästa. Att försöka få fram hennes tragiska bakgrund, förvandla den till sång är utmanande. Att ge ut allt som går. Nu slumrar Edith sin vintersömn. Hon vilar sig och låter julens sånger komma fram. Jag drar på mig en hyacintblå klänning och sluter upp i kyrkan med mina Glödare. Men till våren väcker jag upp henne. Då får hon förbereda sig för en större scen i Örebro. Det gör hon så gärna!

Idag kände jag första gången på länge sprattlet därinne. Glädjeskutt. Förväntan. Skallen har varit så trött och seg ett tag att den liksom stängt av sig. Gått på sparlåga. När batteriet behöver laddas, när minnet är fullt måste man tömma. Rensa. Skapa utrymme däruppe i hjärnkontoret. Då kan kreativiteten bubbla upp. Då kommer den där känslan när ideerna bjuder upp till dans i glittriga pumps. Jag vill dansa nu, komma loss och ta en svängom med mig själv!