Ja, vi grät många tårar igår. Men vi fikade också - och pratade i munnen på varandra. Ett härligt gäng tjejer som trivs ihop och som nu får fortsätta följa sönernas framfart i skolan och på planen. Två av oss skrämde bävrar uppe i Kloten med ett dopp i arla morgonstund i det tolvgradiga vattnet för inte så länge sedan. Jag säger inte vilka. Helena och Sofie - ni är glada, galna och goa brudar!

 På skolgården i går sågs massor av fräsiga bruttor i olika färger. Fångade två grymma bönor som valt purpurfärgat. Puss på er tjejer! 

  Vart tog den lille gossen vägen som satt på vardagsrumsgolvet och lekte med bilar? Vart tog de små pluttarna vägen som gått tillsammans på dagis och skola sen förskolan, som varit i parken och lirat boll på planen och lärt känna varandra utan och innan? Vart tog alla dagarna vägen? Det var så vi tänkte när vi torkade tårarna i klassrummet och på skolgården igår. Sonen och hans kompisar stod i centrum - och nu ska de ta klivet till högstadiet. En alldeles, alldeles underbar klass och en lika fantastisk lärare som stöttat och utvecklat på resan mot att bli tonåring. Tack barnen, Tack Johan! Nu har ni lagt grunden och nu väntar en lång och skön sommar på er med fåglar i alla arter, slappa bad och fotboll dygnet runt.