Vad kan jag säga till dig, min älskade pappa?

Du fyller 70 och jag kan inte förstå vart tiden vandrat iväg.

Vid min säng sitter en tavla på mitt första minne med dig. Det var i blåbärsskogen, vi låg i mossan och tittade upp i himmelen. Du tog mig med och visade mig bär och blommor, fåglar och stenar och lärde mig lyssna på tystnaden.

När jag växte upp fanns du där alltid, trygg och lugn, som en klippa att luta sig emot. När du körde snöplogen på jukhelgen stannade du till vid Önnemo och lät oss åka med en bit. När vi blev lite större drog du med oss in i orienteringens sköna värld, vi åkte på Tredagars och sprang några tävlingar. Jag gjorde alltid stigval eftersom jag sprang bättre än jag läste kartan. Vad jag än har gjort här i världen har du stöttat mig. Sången och musiken har vi gemensamt, vi njuter av tonerna som farmor gav oss. Mina hjärtliga gratulationer till dig, vår dag idag blev underbar tycker jag. Hoppas solen får skina på dig fortsatt, min älskade far.

  Tog en hink och smög mig ut i arla morgonstund på jakt efter blomster.

Idag fyller min älskade pappa 70 år och vi ska fira honom. Jag tänkte att han skulle få en egen krans så att han blir som Rönnerdahl. Humlan surrade, fåglarna kvittrade och det var alldeles underbart att plocka dem - smörblommor, rödklöver, blåklocka och prästkrage. Som i en sommardröm - men det var verkligt.