Flammande färger i träden, löven som singlar ner mitt ibland oss. Den klara, krispiga luften som gör det lätt att andas, doften av jord i näsan.

Vi byltar på oss stickade, varma tröjor och halsdukar, går en långpromenad i doftande skog. Kommer sen in i värmen och sätter på en skiva med Anna-Lotta Larsson. Rösten fyller rummet som själen fyller kroppen.

Vi tänder ljus, vi gör äpplepaj och lagar en mustig gryta. Vi öppnar en flaska av ett lagrat rödvin till en lagrad ost. Lindar in oss i filten och läser en bok.

Busar med barnen, somnar sen mätta och trötta insvepta i höstmörkrets lugn.

Älskade höst!

Det är höst i skogen. Lördag lunch i mossen. Himlen är som en akvarell där konstnären blandat grått med blekblått. Trädtopparna är lugna, vinden vilar.

Jag böjer mig, dottern hukar - och se där på kullarna. Som röda pärlor på band som flätar in mosskullen. Tranbären, stora, blyga, rara. Jag plockar, njuter, en efter en ner i den lilla hinken. Ser framför mig hur tjälknulen snart ska få sällskap av syrlig röd sylt. Mor och far är med, de hukar, njuter. Att plocka tranbär är att komma nära marken. För att se de läckra, exotiska bären måste man krypa nära.

Se det lilla som döljer sig - som är det stora.