Senaste inläggen

Av Annika Gelin - 2 juni 2015 22:52

De senaste dagarna har jag njutit så. Av familjen, av vänner och av livet i stort och smått. I helgen som gick hade jag en del att stå i. Men det var kärt besvär. Mysig fredagslunch med trogen gammal vän inledde. En springrunda med darlingen i klorofyllgrön skog fyllde mig med naturens kraft. Hemma igen hamnade vi på nya grannarnas altan. Sen kom de till oss. Spontana träffar är så trevliga! Lördagen blev minst lika mysig. Diabildskväll med nära vänner, vilken höjdare! Många glada skratt, särskilt åt oss vuxna som såg så unga ut! Söndagen blev peaken på kalasandet. Dottern sjöng solo i kyrkan och satte den ljusa tonen på resten av Mors dag. Och igår kväll en underbart kulig Glödövning. Jag är så glad för alla fina upplevelser som gett mig så mycket energi!

Av Annika Gelin - 27 maj 2015 14:23

Det blåser på bryggan idag. Ja, det kom en skur också när jag satt mig ner och dukat fram lunchen. Första regnet idag sa en av gubbarna som bor här. Skam den som ger sig, tänkte jag och väntade i bilen. Fem minuter fick regnmolnet. Sen kom solen fram. Det är som i livet i övrigt. Vi får hantera skurarna när de kommer och vänta in solskenet. Nu sitter jag här och tankar tystnad. Fåglarna sällskapar förstås, de vill jag inte vara utan. Allt lugnar sig här. Jag behöver det. Styrketåren också. Det enkla är oftast det godaste.

Av Annika Gelin - 27 maj 2015 00:11

En fantastisk dag i all sin enkelhet.
Nedstämdheten drog bort med regnet och upp steg solen. Det handlar alltid om den inre känslan. Har känt den inre bäcken porla idag. Lite matt och ruggig men glad. Med driv. Timmarna rann snabbt förbi. Handling och föräldramöte. Nattning och röj i köket. Kvällen slutade med skapande i musik. Nöjd!

Av Annika Gelin - 25 maj 2015 22:26

Vissa dagar är sega som godisråttor.
Totalt näringsbefriade. Klockan står still. Inget händer som får dig att känna livet i dig. Idag var en sån dag. Trött efter dotterns oroliga natt. Trött på kyla i maj. Trött på mycket. Vill förändring. Vill känna livets puls och glädjen i att vara jag. Imorgon är en annan dag. Jag vet det. Tiden har sin gång. Jag tänker på det. Längtar till motsatsen av sega råttors dag.Den kommer. Snart. Anar ett fönster mot världen.

Av Annika Gelin - 21 maj 2015 16:14

Vilken morgon! Sol, sol, sol och en väntande brygga! Så upprymd, det är en lycka att ha en alldeles egen brygga att åka till. Fylla en termos med nybryggt kaffe, ta med några blåbärsmuffins och en bok. Molnen speglade sig i vattnet, svanen gled längs vassen och luften var full av småfåglarnas sång. Lugnet i själen, en stilla ro. Ett dopp blev det efter gräsklippning och det var friskt och skönt. Längtar tills jag får åka dit igen! Min egen oas i en värld full av liv och rörelse. Där finner jag stilla ro.

Av Annika Gelin - 19 maj 2015 07:59

Det händer något med oss när vi vågar vara oss själva. Vi blir sjäkvklara, självlysande. Min syster Åsa strålade i lördags. Så självklar, så naturlig i sin tolkning av Monica Z! En magisk kväll, helt underbar!

Av Annika Gelin - 19 maj 2015 07:09

I torsdags blev det fem mil på cykel, i lördags sju mil. Hemfjärden runt och senare in till stan och tillbaka. Det känns i ben och bak. Cyklade till jobbet igår och det blev inte bättre. Men ändå skönt att röra på sig och sen känna att man gjort det. Jag sover som en sten. Somnade i soffan igår igen. Köpte ny cykelhjälm igår också. Känns mycket bra. En vit som satt som gjuten. Idag blir det mer cykel. Och tårta. Gott!

Av Annika Gelin - 15 maj 2015 14:04

Kristi himmelsfärd och naturen slår ut i sin rikaste blom! Jag vill ut, iväg och vara i det gröna. Bästa sättet att få se och känna dofterna och färgerna är att ta cykeln. Jag gjorde så, styrde kosan mot Tysslingetrakten. Där kryllade det av hantverkare, konstnärer, odlare och andra skapande människor i ett arrangemang som kallas Tysslingerundan. Så trivsamt att glida mellan hållplatserna och titta på prylar, konst och hemslöjdat! Prata med folk längs vägen. På den långa rakan mot Latorp träffade jag John. En rödkindad pojkvasker på tio bast på väg till en kompis.
- Hur går det? Sa jag jämnsides med John.
- Bra, men så törstig! Svarade han.
Vattnet i min flaska kom väl till pass. Jag drack en kopp kaffe och åt en macka. Och John ville ha mer vatten. Han verkade kavat, som man nog blir med fem syskon och föräldrar som inte hinner curla så mycket.
- Vi kan följas åt! Sa John när jag berättade vart jag var på väg och då fick jag chansen att följa John.
Retsamt nog fick han punktering på sin cykel precis då. Men inte blev han ledsen för det.
- Det är bara att knalla in på nån gård och fråga om de har pump! Sa John
Nästa cyklist som kom oss nära kanske hade en pump?
Jodå. Mannen pumpade däcket fullt, men luften gick ur direkt. John ville inte låna min telefon och ringa hem, nu var han ju snart framme i Latorp där hjälpen fanns. Jag insåg att stunden när vi skulle skiljas åt var inne. Vi sade hejdå och jag cyklade vidare med bilden av en glad och trygg kille på näthinnan. Träffade sedan både syster, svåger och en fin vän som också är en duktig fotograf. Tänk, vilket äventyr det kan vara att ge sig ut på cykel. Inte visste jag innan att jag skulle få följa John en bit på vägen.

Presentation


Annikas brygga - en skön plats i tillvaron. Där jag lutar mig tillbaka med utsikt över livet och funderar. Över stort och smått som händer. Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards