Vi är bra lustiga vi människor! Vi har så lätt att ha åsikter om varann, vi vill så gärna placera in varandra i fack. Jaha, du är en sån! Du jobbar med det! Då är du på detta viset! Nog är det lite tröttsamt! Jag är ganska less vårt fyrkantiga sätt att tänka. Du och jag är så mycket mer än vi ser ut att vara. Varje människa är en bok och du anar inte hur många sidor som döljer sig om du orkar ta dig förbi omslaget. Testa vid nästa möte med en ny person byta ut frågan " Vad jobbar du med? Till "Vem är du?" eller " Vad drömmer du om?" Överraska och bli överraskad! Så uppfriskande! Upptäck pusslet av tusen bitar som gör en person. Du kan hitta nåt du aldrig trott fanns hos den du möter.

Är det fult att grubbla? Är man betraktad som konstig då? Att ställa sig själv de stora frågorna? Vem är jag? Vad vill jag? Vart är jag på väg?
Själv tycker jag inte det. När man hamnar i kris är det naturligt. Ordet kris betyder till och med utveckling.
Nu har jag rest mig. Jag står upp, jag går, springer och åker skidor. Och som jag njuter av att vara i rörelse. Jag har siktet inställt mot nya spår. Men det tar tid, det måste få ta tid att göra upp nya spår i hjärnan. Om det är lätt? Nej, det finns ingen förändring som är enkel. Men det går sakta. Och det går framåt! Jag är väldigt stolt över att ha tagit mig igenom den tyngsta passagen hittills i mitt liv. Det har gjort mig både starkare och ömtåligare. Och du- egentligen är det väl konstigt att vi inte grubblar lite mer på de riktigt stora och viktiga frågorna utan istället ofta fastnar i detaljer! Och att den som funderar ofta får stämpeln "tänkare"!