Nu kanske jag kommer att få mothugg. Men det struntar jag i. Såg Melodifestivalen igår och jag gapskrattade hela Björn Ranelids nummer. Tycker att den mannen är störtskön. Han kör sitt race, skiter fullkomligt i att han väcker vissa reaktioner - och han tar ut svängarna. Är sig själv och njuter varje sekund. Precis som inredningsErnst.

Han vågar också ta språnget att vara sig själv. Går barfota. Har sitt eget språk. Är kreativ ut i fingerspetsarna och lever på det. Båda dessa herrar trotsar "lagomnormen". De håller sig inte inom "manlighetsnormen". De brinner för sin sak och är sig själva. Jag gillar dem skarpt!