Det är januari nu. Livet är liksom lite stelfruset och kyligt, eftersom det är midvinter.

Jag har aldrig varit så förtjust i årets första månad. Tycker att det är en seg tid, de värmande juleljusen är nedlagda i lådan och våren känns långt borta. Men på eftermiddagarna är himlen ljus allt längre. En fågel som sjunger i trädet är ändå en fågel. Jag blir lycklig av kvittret. Vi människor hör ihop med naturen, vi är ett med träden, djuren och blommorna. Inte så konstigt att vi mår bra av att vara i vårt ursprung. Inte ett dugg underligt att vi får ny kraft därute där våra sinnen vaknar. Varje gång jag har varit ute på promenad eller tagit en löprunda känner jag mig lättare till sinnet. Och allteftersom kylan ger med sig för vårsolen så tinar min frusna kropp och nytt liv spirar. Då vill jag aldrig gå in! Bara njuta av allt levande grönt och skönt därute. En fantastisk källa till liv - som en gratis vårdcentral öppet dygnet runt.