Det är söndag. Sitter på en uteterass med en kaffemugg i handen. Utanför brusar trafiken längs motorleden, precis som det brusande livet som strömmar för oss levande. Men härinne har tiden stannat. Sorgen drabbade familjen plötsligt och obönhörligt. Vi sitter och väljer sånger till begravningen. Min roll är att försöka vara ett stöd, hjälpa, ge förslag på låtar som passar. Vad tyckte han om? Vad ska symbolisera just hans liv? Jag sjunger den ena och den andra, de lyssnar, funderar. Det är så viktigt att det känns rätt. Det får inte bli för tungt men heller inte för glättigt.

Det går gärna kännas som om musiken har ett budskap som stämmer in, som ger oss ett ljus i mörkret. För vi ser ju inte vägen framåt när livet stannar, vi behöver någon som kan leda oss fram. Ett steg i taget. Till slut har vi valt.

Jag tar med mig noterna hem till musikern. Det kommer att bli bra, jag ska försöka tolka sångerna på mitt sätt. Försöka ge tröst med min röst. Jag vill verkligen ge det jag kan.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...