Jag mötte henne i affären. I min jakt på avocadomötte mina ögon hennes, jag kände igen henne och hon mig.

- Hur är det? frågade jag.

-Inte så värst, svarade hon.

Den tunga vintern rann ur henne som ett vattenfall. Min tunga vinter handlade om snöskottning, brist på solljus och trötta barn. Hennes tunga vinter handlade om dödsfall i familjen två gånger inom loppet av en vecka. Cancerspöket hade tagit ännu en i hennes närhet. Första gången hon var tvungen att begrava någon var det hennes eget barn.

Hon såg så trött ur, pratade om att hon inte orkat skriva någon nota.

Jag nickade och önskade att jag kunnat krama om henne. Men det gjorde jag inte. Kände ändå att det hade betydelse att vi pratade om så en kort stund.

Vi är alla medresenärer på den här resan. Jag känner att det är livsviktigt att vi försöker se varandra,särskilt när det är mörkt. Tända alla ljus som finns. Våga fråga hur det är. Och närnågon frågar - svara som det är. Vi behöver varandra.

Det är en helt vanlig onsdag idag.

Inget särskilt har hänt. Men en massa speciella stunder har jag haft.

Vi hade workshop på jobbet - mina arbetskamrater och jag som sköter om webben. Som vanligt blev det många glada skratt och faktiskt en del gjort.

Jag trivs otroligt bra på mitt arbete! Det är stimulerande arbetsuppgifter och en väldigt go stämning. Alla förenas i arbetet för den goda arbetsmiljön -och visst finns det dagar när inget gårsom man tänkt. Men jag är oerhört priviligerad som får gåtill ett arbete där skratten ekar i korridoren.

Ett bra möte har vi haft på eftermiddagen i dotterns skola. En fin grupp människor som lyssnar och är engagerade.

En rafflande fotbollsmatch blev det. Sonen som varit förkyld är nu bättre och ska gåtill skolan igen. Nu väntar "Flamman och citronen" på TV. 

En vanlig onsdag kan vara helt underbar!

  
Tänk att lägga sig på den natur-liga soffan där och vila kropp och själ.

Bilden är tagen i Alnarps rehabiliteringsträdgård i Skåne när jag och arbetskamraten Ceciia Duberg var där i fjol och gjorde reportage.

Ett spännande ställe, tillåtande, där sjukskrivna fick möjlighet att komma tillbaka till ett liv värt att leva.

Idag var jag hos en naturterapeut och fick hjälp med en ömmande axel och arm.

Ett spännande ställe det också - och som vanligt var det personen som gjorde upplevelsen. Nu ska jag avnjuta min natur-liga äpplekaka och sen läsa några sidor i sängen. För naturterapeuten knådade så jag känner att jag lever!

Kan inte låta bli att undra över vad vi håller på med.

Vi iphonar oss och facebookar. Uppdaterar oss ständigt med varann - berättar vad vi äter, dricker och gör för tillfället.

Jag tycker att det är nördigt på nåt sätt, jag menar - vad är det för fel på att träffas på riktigt?

Och varför måste vi hela tiden berätta om nuet? Vad säger det om oss och tiden vi lever i?

Nej, tacka vet jag möten av kött och blod. Sanna möten när man kan se varann i ögonen och höra rösten, känna in människan framför. Gärna över en kopp kaffe - eller är det också omodernt? Det kanske måste vara nån sorts latte... 

Idag har det varit riktigt rönnbärsväder. Storasyrran i Skåneland fyller idag, grattis på dig kära människa!

Imorgon skulle det bli regn - men vad sjutton gör det. Då kan det ju bli läge att baka några äpplekakor. Trädet dignar av frukt- det är en syn för ögat.

Ska också få hjälp med en ond axel imorgon hos doktor Jonas. Ser fram emot det med!

Och har du tänkt på att det är dags att bestämma sig. På söndag är det val.

Ikväll debatterar Maud mot Maria. Intressant. Svårt. Mediacrazy. Men det viktigaste är att du röstar. Det är en rättighet som andra före oss har kämpat för att vi ska ha. Så använd din röst!

Skogen är en underskattad plats. Där finns både lugn och ro och energi bland stockar och stenar.

Jag älskar att söka mig dit. Skulle vilja vara där oftare och mera - men kvinnan- mitt - i livet-åldern, dvs 40 plus har ofta ett schema som inte tillåter  för täta skogsutsvävningar. Men så ofta jag kan cyklar eller åker jag ut i det gröna.

Plockar bär, knallar runt, bara tittar på allt det vackra - och tar en kopp kanelkaffe lätt lutad mot en trofast granstam. Nästa skogsutflykt blir i tranbärens tecken. Längtar!

...för syrran som fyller 33 idag!

En härlig hösthelg är till ända. Mycket gott har vi få i oss i helgen - tjinuskikolatårta igår, Williamtårta och smultrontårta idag.

Roligast var nog Våghals 2 igår - det fräcka spelet vi spelade på Glöds kräftskiva.

Och som jag sovit efter de skrattkaskaderna! Tack tjejer!

Lite skogsluft fick vi också - mannen, dottern och jag - det var skönt.

En och annan skalbagge såg vi - och luktade på granbarr. För första gången såg jag en hackspett på nära håll. Vilken häftig syn! 

Reflekterar över ett ord man ofta läser i tidningen.

Ordet är karriär. Vad betyder det att göra karriär?

Om det är att klättra högre och högre på någon slags prestationsstege är jag inte intresserad.

Men om det innefattar att göra livskarriär och må toppen snarare än att nå toppen är jag högst fokuserad. Jag vill göra livskarriär, ha ett roligt och meningsfullt arbete där jag känner att jag betyder något och gör nytta.

Men det jag är mest intresserad av är att må så bra som möjligt.

Därför är jag den viktigaste personen i mitt liv.

Provocerande?

Jamen, om jag vill finnas till hands och ha ork över för min man, mina barn, mina föräldrar och syskon och kära vänner - måste jag ju ha energi.

Därför börjar jag prioritera att vårda mig lite ömmare än jag gjorde innan 35.

Sova lite mer, planera in roliga saker och lägga tid på att röra mig. Då mår min kropp bra - och jag kan glädja andra. För att själen ska må bra behöver jag musicera, läsa och vara i naturen. Gärna i sällskap med dem jag älskar.

Livet är en inlärningsprocess. Det är aldrig försent att börja. Känn efter idag vad du behöver för att må bra i höst. Du är viktig!