Jag mötte henne i affären. I min jakt på avocadomötte mina ögon hennes, jag kände igen henne och hon mig.

- Hur är det? frågade jag.

-Inte så värst, svarade hon.

Den tunga vintern rann ur henne som ett vattenfall. Min tunga vinter handlade om snöskottning, brist på solljus och trötta barn. Hennes tunga vinter handlade om dödsfall i familjen två gånger inom loppet av en vecka. Cancerspöket hade tagit ännu en i hennes närhet. Första gången hon var tvungen att begrava någon var det hennes eget barn.

Hon såg så trött ur, pratade om att hon inte orkat skriva någon nota.

Jag nickade och önskade att jag kunnat krama om henne. Men det gjorde jag inte. Kände ändå att det hade betydelse att vi pratade om så en kort stund.

Vi är alla medresenärer på den här resan. Jag känner att det är livsviktigt att vi försöker se varandra,särskilt när det är mörkt. Tända alla ljus som finns. Våga fråga hur det är. Och närnågon frågar - svara som det är. Vi behöver varandra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...