Fredag igen! Tiden flyger. Veckan som gått har varit blandad kan man säga. Min låga energi spökar, men jag får hela tiden jobba med acceptansen av min sits. Sorgen över pappa, över att jag inte har den kraft jag skulle vilja ha och känslan av ensamhet i vissa delar av mitt liv är något som jag brottas med mer eller mindre. Förra helgen var tuff, men så var det ju Alla helgons och då tillät jag mig att vara ledsen. Mitt normaltillstånd är ju annars att hålla mig så stark jag kan, annars går det inte. Nu sitter jag här och skriver ut några intervjuer om psykisk ohälsa och känner tacksamhet över de gångna dagarna. Har haft förmånen att få ha några riktigt djupa samtal med familjemedlemmar, vänner och arbetskamrater. Och jag känner hur dessa stunder gav mig en hel del nya tankar och även stärkte det jag redan tänkt själv. Föreläsningarna på Öppet hus med (H)järnkollgänget gick jättebra och det är alltid en sådan energiboost att få träffa detta underbara gäng unika individer. Vi är alla funktionsunika. Livet blir inte enklare med det perspektivet- men enormt mycket rikare. Idag tänker jag också hela tiden på en särskilt god vän som har en av sina tuffaste dagar i livet. All körlek, kraft och hopp till dig!