Vi satt i kanten av sjön. Det var en sån där varm och skön sensommardag, en dag som är bonus när man redan sagt farväl till sommaren. Björkens gula löv singlade genom luften. Men vattnet i sjön var förbluffande varmt. Och vi badade och skrattade. Drack en kaffetår och häpnade över skönheten i dagen. Och så satte sig flugan på hans hand och han studerade den. Jag kan se det framför mig, pappa och mamma och jag och dottern. Där i septemberskenet, en dag när vi alla fanns. Och jag tänker att året utan pappa som snart har gått har förändrat mig i grunden. Skakat om mina celler och tvingat mig till en ny person. Och det går inte längre att
vara rädd för de saker jag var rädd för innan. Och det går inte längre att tveka inför livet. Det bästa sättet att leva det fullt ut är ju att vara jag, för ingen annan kan göra det bättre än jag? Och vad finns att förlora? Ingenting, så länge jag lyssnar på min röst. Det är jag skyldig min pappa.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...