Jag satte inte i halsen imorse. Ryktet hade spridit sig som det gör på små orter om den tragiska händelsen. Men när jag läste kröp det in under huden och stannade där. Det går inte att distansera sig från den här utvecklingen. Är man förälder, mamma, pappa, släkting, vän eller medmänniska med ungdomar omkring sig kan man inte blunda. Jag kan det inte, jag ville åka hem direkt och prata med mina barn. Vill fråga dem, diskutera med dem. Vad tänker de? Vad kan vi göra för att det inte ska hända igen att en ung människa, ett barn ser det som enda utvägen att ta sitt eget liv? Det är en händelse som väcker så många frågor. Nätet, de sociala medierna har kommit för att stanna. Vi har att lära oss att hantera det, att hejda den utvecklingen känns omöjligt. Vi kan förbanna den utvecklingen men någonstans känner jag att det känns fel att skylla på tekniken. Grundproblemet ligger väl i hur vi beter oss, vad vi gör. Sedan har nätet som arena gett oss nya ramar för samspelet. Hur är det att växa upp 2013? Hur känns det att vara ung? Vad behöver våra ungdomar för att må bra? Hur bemöter vi deras behov? Lyssnar vi på deras tankar? Finns vi för dem som vuxna, får de utrymme i samhället? Och- finns det någon som hjälper de att hantera nätet? Diskuterar man det i skolan? Ger de goda exempel på hur man skriver och agerar? De frågorna har snurrat i mitt huvud hela dagen och jag ska söka svar på dem. För jag tror att det som vanligt är mer komplext än vad en ytlig bild ger. "Näthatet"- vad står det för? Jag hoppas att fler vuxna än jag söker svar på den frågan.

Idag sken solen över stan. Visst var det som att kliva rätt in i frysboxen när jag hämtade tidningen. Men när det blev lunch var det plötsligt plusgrader. Då åkte gladhatten på! Jag fick våraning! Tänkte på kaffetår på balkong och altan, färgsprakande kläder, islossning på Sottern, blåsippsgläntan i Svennevad, glada människor som plötsligt kommer ut ur sina iden och fyller uteserveringarna. Allt som hör till årstiden vi längtar efter mest!

Söndag. Sol. Bandrep med Glöd. Energiboost! Vi jobbade med andra akten, Conventums stora scen kräver lite nytänk. Jättekul, det gick bra. Men vi saknade Isak som låg hemma sjuk och Åsa som var i Stockholm. Tur att det är några veckor och några rep kvar. Nästa rep blir framför speglarna på Friskis o Svettis. Det blir nog avslöjande! En helg fylld med musik, det var härligt! Nu väntar kvällsmaten och avsnitt nr fem av "Brottet"!

Söndag. Sol. Bandrep med Glöd. Energiboost! Vi jobbade med andra akten, Conventums stora scen kräver lite nytänk. Jättekul, det gick bra. Men vi saknade Isak som låg hemma sjuk och Åsa som var i Stockholm. Tur att det är några veckor och några rep kvar. Nästa rep blir framför speglarna på Friskis o Svettis. Det blir nog avslöjande! En helg fylld med musik, det var härligt! Nu väntar kvällsmaten och avsnitt nr fem av "Brottet"!

När dagarna känns tröga och livet saknar färg hjälper det faktiskt att röra på sig. Så jag sket i hälsporren och snörde på mig skridskorna. Dottern ville också åka- kors i taket- så vi åkte nån timme. Solen sken och fåglarna kvittrade. Och nej, ingen kudde på baken denna gång!

Trött och arg är ingen bra fredagskänsla. Behöver både vila och påfyllnad men när? När ska vi få chans att andas? Det börjar bli akut nu. Jag vänder ansiktet mot solen och ber en tyst bön om vårvärme även inombords.

En härlig dag! Har gått medarbetarutbildning på sjukhuset. Träffat ett gäng mycket glada och trevliga nya människor. Reflekterat över ledarskap och medarbetarskap. Inspirerande! Påfyllande! Sen skjutsat pappa och fått prattid med honom. Inte varje dag! Mamma bjöd på god mat och kaffe. Nu behöver jag varva ned med bokfyndet.

Åh, vad jag blir glad av att se exempel på människor som tänker på barnen, som skapar och anpassar för dem och inte alltid att de måste anpassa sig till oss vuxna! Som affärer med en minitoastol bredvid den vuxna holken!