Hade ett möte idag som fick mig att tänka på det där med att blomma som människa. Känna att man lever.

Det har att göra med tiden, den tid som man inte presterar. OM det inte finns någon tid kvar i almanackan för att vara meningslös, känns det snart inuti som om livet saknade mening. Vi människor är ju iniga maskiner - men samhället är kosntruerat så att vi alltmer ska bete oss som om vi vore det. För att blomma behövs mer. Livet är så myckt större. När satte du dig senast ner och funderade över vad som ger ditt liv mening?  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så efterlängtad! Den väcker oss till liv igen! Våren är här! ...

Underbart! Så kul att fota show! I'm Every woman. Så roligt det ska bli! Scenen väntar! ...

Så går vi in i det nya året. Så nytt, så fräscht och oskrivet! Så många möjligheter och spår! Jag njuter. Så väldigt skönt att ha en vår i sikte och en sommar sen som kommer. Det här senaste halvåret har jag lärt mig massor om hur det kan vara i live...

Så kom julen. Efter en lång, mörk och snålblåsig motvindshöst. Hela december är som en utsökt förrätt. Förväntan byggs upp. Tyvärr för lite musik i år, för tomt och tyst. Men i saknaden växer längtan och drivkraften att förändra. Till nästa jul blir ...

Den här hösten går mot sitt slut. December är vanligtvis en tid jag älskar. Efter några mörka månader går vi in i ljuset, sången och den inre värmen. Den här hösten liknar ingen annan. Minsta möjliga musik betyder minus i tillvaron. Utmaningarna har ...