Tänker mycket på att resa just nu. Är sugen på att kasta loss och byta miljö. Det är väl inte så konstigt, hjärnan är trött och suktar efter nya intryck, nya färger, nya dofter och nya perspektiv.

Tänker på resor som jag gjort. Till Stockholm när jag var liten, systrarna och mamma åkte tåg och åt räksallad på Åhléns. Fyndade alltid på Ohio och på någon bokhandel. Till Öland med släkten en gassande het sommar. Varma dagar, ljumma kvällar. Bad och bus. Till London, första utlandsresan. Annie och jag smakade på friheten och letade efter en dräkt. Sista dagarna var pengarna slut, då levde vi på kex och äppeldryck. Det gick det med!

Cypernsommaren som var stipendiebelöningen för hårt slit i skolan. Exotiska dagar på ungdomslägret och sen som inackorderad i familjen där pappan jobbade i regeringen. Jag kände mig som en prinsessa där i eget rum i det tjusiga huset. USA-resan med syrran, Florida stavades Daytona Beach. Men aldrig att jag glömmer känslan av det dubbla när vi bodde hos vår släkting i det ensliga huset. Tidningarna var proppade av mord och överfall - och TV-tablån smäckad med deckarfilm av alla slag. Chips till alla måltider - det gick inte hem hos två svenska tjejer - så vi vägrade äta det - och gick ner en rad kilon. Barcelona med grannarna, Bryssel och Rom med darlingen. Åbo med familjen, den vackra lilla pärlan vid Mumindalen. Alla dessa upplevelser bär jag med mig. Nu drömmer jag om nya. Vandra i Österrike, gå och se Peter Jöback i Phantom of the opera i London och att uppleva den underbara Amalfikusten, Sorrento. Vi får se vart det bär av. Att resa är att klättra upp till en högre nivå av liv - och det vill jag göra nu.