Den där pojkvännen som dog tre dagar före julafton, han lärde mig att leva. Att behöva gå på en sån begravning gör att man aldrig kan glömma vad livet går ut på. Att leva fullt ut. Inte imorgon, inte nästa dag för vi vet inte om det kommer en annan dag. Men idag kan jag leva och jag tänker på det varje dag, det finns med i mina val. Så gå ut i det gröna och titta noga på det myllrande livet. Det blommar, det prunkar, det doftar denna sprakande pingst.

Sätt dig ner och ta in, nu är nu! 

Den tid som vi längtat efter är nu. Härom kvällen tog vi cyklarna och drog in till stan. Sötman av syréner sipprade in i mina sinnen och jag njöt av varje minut längs vägen. Det var fullt överallt, alla tänkte samma tanke. Men till slut blev ett bord ledigt och vi kunde sitta ned, sonen, mannen och jag. En sån skön kväll, som en saga fast verklig.

En kväll vid slottet.