Var i norra länet idag för att umgås och ha det gött med min kära syster och kusinerna. Vi satt och fikade vis en sjö och de två äldsta pojkarna gick ner till sjön för att hänga vid bryggan. Plötsligt skriker mannen:

- Vad GÖR han?

Jag som fokuserat på dotterns saft såg inte de de andra just sett och försökt förstå - att en stor tonårig kille gick ner till vattnet och när han passerade kusinen på bryggan fotade han ner honom i vattnet.

Man blir häpen. Tagen. Upphör aldrig att förvånas.

Men jag tror faktiskt inte att killen gör om det. Han fick en uppsträckning som heter duga av mannen som rusade ner och skällde ut honom. Tror även att de som satt på andra sidan sjön hörde, för min man var mycket upprörd. 

Arbetet med showen går in i en intensiv fas nu såhär månaderna före premiären.

Det är kläder som ska kompletteras, nummer som ska slipas, marknadsföringen som ska gå igång och mycket, mycket mer. Igår kväll hade vi dansrep och nötte större delen av andra akten. Vi lyssnade igenom texterna och log. Känslan är härlig - men nerverna börjar komma. På lördag ska vi ha första riktiga kostymrepet med bandet - och det blir ju i princip hur spännande som helst!

Hoppas att min lilla peruk med fransk touch hinner komma tills dess!

Ska fixa arméattiraljer också - det kan väl finnas på nätet kanske? Eller på Sahara?