Födelsedagskalas, nyhetsmorgon och skidor. Där har ni min helg. Jag har njutit varje sekund! Roligast var dotterns reaktion när hon fick biljetterna till One Direction. Vilket glädjetjut! Nu blir det söndagsmys framför Blå ögon och From here to
there på ettan. Förresten, mer rys än
mys.

Det var så mörkt, jag var så trött och förbannad på sakernas tillstånd. Då följde kompisen med ut på en lunchpromenad. Vi fick ljus, jag fick svära, vi kunde dela och prata om livet och peppa. Då hittade ljuset in i mina mörka rum och efter maten gick resten som en dans.

Vilken vinter! Snö och is överallt och en vit, vacker, vilsam värld. Kommer det någonsin en vår kan man fråga sig. Men under de väldiga snölagren döljer sig det sprittande livet. I skydd av vintermörkret gror ideerna. Det smids och spånas. När takdroppet kommer och vi närmar oss vår kanske en överraskning väntar. Något nytt slår ut i blom. Det levande kreativa livet!

Årsmöte med Glöd idag. Vi var i Svennevad och provade hattar. Det finns en del att välja på! Och en kossa att dra på sig finns också!

För mig var det en vanlig torsdag. Men för honom hans femtioårsdag. Kompisen sen många år, klart vi skulle fira honom. Med blommor och sång stegade vi upp för hans trappa och han log så glatt. 50 bast, en mittpunkt, en milstolpe. Vi stod där i köket och det kändes högtidligt på nåt sätt och samtidigt så avspänt som det gör bland vänner. Jag kände mig både vemodig och glad. Tacksam för att ha sådana vänner som finns där även om man inte ser dem. En go känsla! Och när vi åkte hem med bussen tänkte jag på att det var den förste i vårat gäng som fyllt 50. Vi är i medelåldern nu- och det är inte fel om man jämför
med alternativet att inte fylla 50.

För mig var det en vanlig torsdag. Men för honom hans femtioårsdag. Kompisen sen många år, klart vi skulle fira honom. Med blommor och sång stegade vi upp för hans trappa och han log så glatt. 50 bast, en mittpunkt, en milstolpe. Vi stod där i köket och det kändes högtidligt på nåt sätt och samtidigt så avspänt som det gör bland vänner. Jag kände mig både vemodig och glad. Tacksam för att ha sådana vänner som finns där även om man inte ser dem. En go känsla! Och när vi åkte hem med bussen tänkte jag på att det var den förste i vårat gäng som fyllt 50. Vi är i medelåldern nu- och det är inte fel!

Det får gärna växa mossa på min stol men inte på mitt liv och mina drömmar. När pappa dog började klockan ticka inuti. Jag vill inte vänta med saker, jag vill leva starkt och sant NU. Idag har jag haft två möten som kommer att leda till nya spännande aktiviteter- och det känns väldigt kul!

Det snöar rejält! Yra över stan. Nu blev det vinter och jag tycker nog att det ska snöa i januari. Barnen gläds, skid-SMarrangörerna jublar och nu får hindersmässan en vinterlik, vacker skrud. Våren är begravd djupt under drivorna. Låt oss vinternjuta, dricka varm choklad och gå promenader i den vita vilsamma världen!