Det är skönast att gå på morgonen. Allt är oskrivet, allt är möjligt. Luften andades regn. Det var som om våren bubblade i marken. Snart, så fort solens milda strålar lyser exploderar växtkraften. Vårregn. Vårkraft. Det bubblade inom mig också. En speciell dag, som gjord för att släppa en bok. De anteckningar som jag skrev när dottern fick sin autismdiagnos för ett antal år sen som nu blev "boken".
Att uppleva pappas död väckte mig. Jag insåg att livet är kort, "en annan dag" kanske aldrig kommer. Det blev dags att ta itu med viktiga saker jag skjutit på. Att inte vänta längre, det blev livsviktigt. Pappa, så blev det. Jag är glad idag men ledsen att du inte är här.